Konflikten mellan tiggarna och stödgruppen gäller hur lång tid de skulle vara hemma i Rumänien. Enligt stödgruppen hade de kommit överens om att tiggarna skulle vara hemma hela vintern. Där skulle de leva på de pengar som de dels tjänat på att sälja det bröd som stödgruppen skänkte till dem under deras tid i Sverige och dels på insamlade skänkta pengar. Men nu är de tillbaka i Gnosjö.

”Vi svalt ihjäl”

– Vi kom tillbaka eftersom vi svalt ihjäl. Pengarna tog slut, säger Maria Stancu, en av de tiggare som i går anklagades för att ha uppträtt hotfullt, till SVT Jönköpingsnytt.

Hon fortsätter att berätta att det är svårt att leva i Rumänien.

– Jag får varken barnbidrag eller socialhjälp. Jag har ingenting, säger Maria Stancu.

– Jo jag har barnbidrag men det är bara 100 kronor, säger Maria Stancu.  

Stödgruppen menar att tiggarna har uppträtt hotfullt mot dem och att de vill ha pengar som har samlats in för mer långsiktiga projekt. Men enligt Maria och Costel har tiggarna hittills inte fått en enda krona.  

– Jag har inte fått ett enda öre, pengarna som samlades in skulle gå till hela Cucova, säger Maria.

Borde ni inte ha varit kvar hemma och väntat på hjälpen som ni hade blivit lovade?

– Vad ska vi äta hemma? Frågar Maria Stancu retoriskt.

”Kluvet”

– Det är ju kluvet det här. Visst behöver de akut insats men insatsen måste ju vara på hemmaplan på lång sikt, säger Eleonor Johansson som tillhör stödgruppen.

De vill att de pengar som samlats in ska gå till långsiktiga projekt i Rumänien som till exempel utbildning och arrende av mark för odling.

Och det är på den punkten som de olika synsätten blir tydliga. Maria och Costel tycker att hjälp behövs nu.

Vad tänker du om att de gör insatser och hjälper er i hemkommunen?

– Jag tror inte på att de gör det. Inte ens om tiotusen år kommer jag att tro på det, säger Costel Toader.

– Det blev inte som de sa. Om de kommer att göra det om ett år eller två eller tre, det får vi, säger Maria Stancu.