Roger är blandmissbrukare och har, till och från, levt i hemlöshet i 20 år. Han hör till gruppen akut hemlösa, alltså de som är hänvisade till härbärgen eller andra akuta boenden. I brist på sådana får han sova utomhus eller i offentliga utrymmen.
”Kallt som fan”
Roger sover på Härbärget i Eskilstuna så ofta han kan, vilket blir omkring 4-5 gånger i veckan. Resten av dagarna försöker han sova hos vänner. Ibland går han till en bekant som bor i en barack. Men där finns ingen värme, och Roger sover aldrig en hel natt där.
– Nej, det går inte. Det är kallt som fan. Man sover ett par timmar bara, sen är det ut och gå igen. Man måste ut och gå för att få lite värme, annars fryser man ihjäl, säger Roger.
150 nekade plats – bara i år
På Härbärget i Eskilstuna märker man av ett ökat tryck av människor som söker sig dit för att få en sängplats.
– I början kunde man räkna på sina händer hur många man var tvungen att neka en sängplats under ett år. Men bara i år så är det runt 150 personer som vi tvingats säga nej till för att vi inte haft plats, säger Carolina Bäck, personligt ombud för hemlösa på Härbärget.
Köar i timmar
För på härbärget finns bara 10 sängplatser, varav 8 är för män. Och det är först till kvarn som gäller. Så för att öka chanserna för att få en säng för natten kan Roger, och många med honom, köa i flera timmar för att vara en av de åtta första när Härbärget öppnar klockan 19.00.
Men är det värt det då?
– Ja, i stället för att gå ute en hel natt. Det är vad man har att välja på, säger Roger.
