Kulturarvsspecialisten Elisabet Jermsten tar av det skyddande omslaget på en målad träpanel som är en del av ett gammalt bjälktak. Panelerna är från 1640 och har suttit i Stenbockska palatset här på Riddarholmen.

– I alla de stora salarna fanns det bjälktak på det här viset, och det här måleriet är speciellt fint utfört och ganska roligt med olika exotiska djur. Den här elefanten ser lite speciell ut, för den som har målat den har säkert inte sett någon elefant utan bara fått den beskriven för sig, säger Elisabet Jermsten.

Annan syn på kulturhistoriska värden

De här takpanelerna togs antagligen ner på 1970-talet.

– Det var ett annat sätt att se på hur man tar vara på de kulturhistoriska värdena. Idag skulle vi nog aldrig tagit ner ett sådant här tak, utan det är viktigt att sådana här fantastiska inredningsdetaljer får sitta kvar på sin plats, säger Elisabet Jermsten.

Kan återanvändas

I bergrummet förvarar Statens Fastighetsverk sina fasta inventarier som man av någon anledning varit tvungen att ta loss från verkets byggnader i samband med renoveringar eller ombyggnader. Delarna märks upp med nummer och läggs in i ett så kallat återbruksregister.

– Registret gör så att vi kan ha ordning på våra byggnadsdelar, veta var de är och var de har suttit någonstans. Registret är sökbart så att vi kan återanvända delarna i en annan byggnad. För kvalitén på de här snickerierna är ju fantastisk hög och det skulle vara dumt att börja göra nya dörrar i gammal stil när vi har autentiskt material, säger Elisabet Jermsten.

”Måste ha jättelångt perspektiv”

När en av Statens Fastighetsverks byggnader renoveras eller byggs om gör man en bedömning av vad som är värt att sparas.

– Vi har en lagstiftning att följa, där det finns skyddsbestämmelser som säger precis vad som ska sparas och inte. Men det hänger inte bara på åldern, det finns ju modernt kulturarv som också är värt att spara för framtiden. Vi måste ha ett jättelångt perspektiv när vi jobbar med våra fastigheter, säger Elisabet Jermsten.