En man från Irak kidnappades från sitt hem i Bagdad 2005 av fyra beväpnade män. Under åtta dagar blev han utsatt för tortyr.

– Jag hade ögonbindel och mina ben och armar var fastbundna åt olika håll, berättar Is, som han kallas för.

Han fick inte veta varför han var där, men han visste att hans familj krävts på pengar.

– Jag visste inte hur mycket de hade fått. Till slut tog de med mig i en bil och körde. De släppte ut mig på en väg och sa att jag inte fick ta av mig ögonbindeln förrän jag inte hörde bilen längre.

Hotade sonen

Efter händelsen tog det lång tid innan han vågade röra sig utanför hemmet. Han kände sig ständigt rädd och blev deprimerad. Men det var först när hot kom mot hans son som han bestämde sig för att lämna Irak.

– De hotade att kidnappa honom utanför hans skola, då fick det vara nog.

Familjen kom till Sverige våren 2007. Men det skulle gå nio år innan Is tog mod till sig och gick till vårdcentralen.

– Jag tvekade länge för att det var pinsamt för mig, tanken på att berätta vad jag varit med om, eller blivit utsatt för. Det var jobbigt och pinsamt att prata om det.

”Rekommenderar alla att söka hjälp”

När han väl sökte hjälp betydde det mycket för honom att läkaren frågade vad han varit med om. Han fick en remiss till Röda korsets center för torterade flyktingar där han fått behandling sedan fyra månader tillbaka.

– Det har blivit mycket bättre sedan jag började få hjälp. Jag rekommenderar alla som bär på sådana här problem att våga söka hjälp och släppa bördan från sina axlar, säger Is.

Kunskapslucka

Enligt landets främsta experter på tortyrsmärta Gunilla Brodda Jansen saknas kunskap om tortyrskador på flera instanser i samhället. Det leder till att många patienter missas.

– Personer kommer ju inte och säger att ”jag har varit torterad” utan de söker till akutmottagningen för smärta i ländryggen, i buken och bröstsmärtor är väldigt vanligt, säger hon.

Att symptomen är så pass oklara gör att personerna som söker sig till vårdcentraler eller aktumottagningar ofta hamnar fel.

– De behandlas kortsiktigt för sin fysiska smärta eller hamnar inom psykiatrin, på röntgen eller till och med på kirurgen. Men då kommer man inte åt det verkliga problemet, vissa kan hamna fel inom vården i tio år, säger Gunilla Brodda Jansen.

Inga moment om tortyr på läkarutbildningar

Röda Korset uppskattar att 180 000 personer lever med tortyrskador i Sverige i dag. Trots det finns inget enskilt moment som berör smärta eller skador efter tortyr på landets läkarutbildningar.

– Det tycker jag är hemskt! Vi måste ha in det här i utbildningen, det är jätteviktigt, säger Gunilla Brodda Jansen.

I dag lever ”Is” ett, som han beskriver det, bra liv. Trots att det var över tio år sedan har han svårt att prata om vad han varit med om utan att börja gråta. De åtta dagarna han befann sig i fångenskap påverkar honom fortfarande.

– Det kan komma tillbaka när som helst, ibland när jag går på gatan känns det som att någon förföljer mig och ska föra bort mig, säger han.

”Ju tidigare desto bättre”

Det är viktigt att få hjälp så fort som möjligt, menar Gunilla Brodda Jansen.

– Skillnaden är som natt och dag. Ju tidigare traumabehandling sätts in desto större chans har personen att leva ett normalt liv.