Det är torsdagseftermiddag när vi möter upp laget under en träning i Gångsätrahallen på Lidingö. Laget har funnits i drygt ett år och 17-årige Tauz Mozaffari är en av spelarna i laget.
– Jag har spelat här i tre månader. Jag tycker om att spela volleyboll, säger han.
”Det här kan bära långt”
Alla i laget är ensamkommande pojkar från Afghanistan och laget började ta form i februari förra året.
– Det började med att en familj som hade en afghansk pojke boende hos sig frågade om han kunde träna volleyboll här hos oss. Och efter ett tag började ryktet spridas och det fylldes på med nya killar under hela våren, säger Lennart Neovius som tränar laget.
Och redan i december började laget skörda framgångar.
– Precis innan jul hade vi en turnering där de kom tvåa och spelade fantastiskt bra. Då började vi tänka att: ”shit, det här kan bära långt”. Och efter det spelade vi i kvalet till junior-SM.
”Det är sanslöst”
I kvalet blev det en femteplats vilket räckte till avancemang och laget får alltså nu spela junior-SM
– Det är sanslöst. Segrarna kanske inte är det viktigaste utan vi har ju andra parametrar som att de ska trivas och må bra. Men att få ett lag som så snabbt går så mycket framåt är fantastiskt roligt, säger Lennart Neovius.
Oklart om alla blir kvar
Men hur det blir med laget i framtiden är ovisst. På sikt är det inte säkert att alla får stanna i Sverige och inom kort kan vissa även placeras i andra kommuner i landet.
För Tauz Mozaffari är läget fortfarande oklart. Han har inte fått några besked men är klar över att han vill stanna både i Sverige och i Lidingös volleybollag.
Vill du stanna i Sverige?
– Ja, det vill jag.
Och fortsätta med volleybollen?
– Ja, gillar att spela och jag vill fortsätta här på Lidingö, avslutar han.