Bo Sporre, 27, gör i ordning matlådor inför nattskiftet på sitt jobb som väktare. Sedan i december har han bott i sitt barndomshem eftersom han fick flytta ut från en kompis där han var inneboende, bland annat för att det var för långt till jobbet.

– Det är en psykologisk påfrestning. Man känner ju att man flyttat hemifrån en gång och då har man flyttat. Det är ingen som riktigt kan anpassa sig till hur vi ska förhålla oss till varandra, varken jag eller mina föräldrar. Då blir det lite klassiskt att man går in i samma roller som det var sist när jag bodde hemma när jag var 19, det är 8 år sen, säger Bo Sporre.

Se mer: Bo ger sina bästa ”flytta hem igen”-tips

”Flyttat runt mellan soffor”

Han har sökt boende i Uppsala i två år. Men han har få köpoäng, inte råd att köpa eget och tycker att det bara är ockerhyror på andrahandsmarknaden. Sen han flyttade hemifrån har han bott i bland annat studentkorridor och som inneboende.

– Under vissa perioder har jag pendlat runt mellan olika kompisars soffor, säger Bo Sporre.

”Handlar mycket om att inte vara hemma så mycket”

Och han har några knep för att det ska gå så smidigt som möjligt att bo hemma hos föräldrarna.

– Det handlar mycket om att inte vara hemma så mycket utan att man har aktiviteter för sig, om man har jobb eller om man tränar, att man käkar med kompisar och håller det sociala igång så att man inte går hemma och lunkar, säger han.