Kvinnan, som bor i Sigtuna kommun, började arbeta på företaget sent i höstas. Hon berättar att hon sa upp sig från en fast anställning för att kunna ta jobbet.
– Chefen verkade så bra och han fick det att framstå som ett jättebra jobb. Jag trivdes också väldigt bra och hade jättebra kollegor, säger hon.
Hon hade varit provanställd på företaget i ett par månader när hon fick reda på att hon var gravid, och berättade det för sin chef. Han ska då ha reagerat genom att säga att han stod bakom henne om hon valde att göra abort.
”Kom hem och grät”
– Det är klart man blir upprörd när någon säger något sånt. Jag kom hem till min sambo och grät och berättade om det som hänt, säger kvinnan som vill förbli anonym.
Inte långt därefter meddelade chefen att hennes anställning skulle avslutas på grund av att hon var gravid.
– Jag började gråta, jag störtbölade. Det var jättejobbigt.
LÄS MER: Fick sparken när hon blev gravid – DO-anmäler arbetsgivaren
DO har stämt arbetsgivaren till Arbetsdomstolen och kräver att hon får 100.000 kronor i skadestånd för brott mot både diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen. DO kräver också ersättning för den ekonomiska skada hon lidit (hittills 23.000 kronor), och för obetald semesterersättning på drygt 10.000 kronor.
”Du är inte smidig”
Enligt stämningsansökan uppgav chefen att kvinnans anställning avslutades för att det inte ”klickade” mellan dem. Och när hon då nämnt möjligheten att söka andra jobb ska han ha sagt:
”Nu när du är med barn ska du ställa till det för en annan, du är verkligen inte smidig på något sätt”.
Samtalet mellan chefen och kvinnan finns inspelat och används som bevisning i fallet.
Kvinnan fick efter den avslutade anställningen problem med att söka a-kassa eftersom arbetsgivaren uppgav på arbetsgivarintyget att det var kvinnan som sagt upp sig på egen begäran.
– Det var då jag anmälde till DO. Men jag var inte med i facket och hade ingen koll på regler. Jag har varit jättenervös över det här och inte vetat vad jag skulle göra. Men som tur är hade jag en bekant jag kunde fråga om råd, som uppmanade mig att anmäla.
Hon skäms
Kvinnan tycker fortfarande att det är obehagligt att tänka på det som hänt. Hon hoppas nu att hennes anmälan kan kasta ljus på hur regelverken ser ut för arbetstagare som väntar barn, och att fler arbetsgivare blir upplysta om dessa.
– Jag lever på existensminimum nu och får hjälp av min närmaste familj. Det är jätteskämmigt. Jag skäms över det som hänt och har knappt berättat ens för mina vänner. Jag är nervös över att stöta på chefen någonstans och tycker allt är jobbigt. Som tur är har det i alla fall ordnat sig med föräldrapenningen sen när barnet kommer.