I samband med SVT:s program Morgans mission som börjar i dag fokuserar även SVT Nyheter Uppsala på mobbning som samhällsproblem. Först ut i vår serie är Cajsa Gustafsson från Heby.

– Skolgången i grundskolan var hemsk. Det kunde vara allt från utfrysning, glåpord, förolämpningar till regelrätt fysisk misshandel som att man blir inlåst i skåp, nedputtad från trappor, huvudet i toaletten. Det var allt där emelllan, berättar Cajsa Gustafsson.

Det fick henne att lämna skolan för gott

När Cajsa började 7:an kom hon till en ny skola. En skola där hon trodde att hon skulle kunna få en ny start och ny chans. Istället blev allt precis tvärtom. Efter att lärarna uppmärksammat att det fanns problem i klassen bestämde de att eleverna skulle göra ett sociogram.

År 1995 är Cajsa som då var 15 år, med i ungdomsprogrammet Bullen. Där berättar hon om vad som hände dagen då de skulle göra sociogrammet.

– Lärarna kom in och vi fick ett papper som vi skulle fylla i. Frågorna vi skulle svara på var; vem som var minst populär, mest populär, pluggar minst, pluggar mest och vem som var bästa respektive sämsta kompis. Jag fick en enda röst på en bra punkt och det var på bästa kompis och det var min kompis som hade skrivit det. Resten av klassen tyckte att jag var pest och usel och den sämsta kompisen i klassen. Jag visste att jag inte var omtyckt men att få det svart på vitt, det kan förstöra vem som helst, berättar Cajsa i programmet Bullen för tjugo år sedan.

Den här händelsen och allt annat som Cajsa har utsatts för påverkar henne mycket än i dag.

– Det var vidrigt, jag ville absolut inte tillbaka till skolan efter det. Det förstörde mig totalt och jag kände att jag inte ville leva längre, säger Cajsa när hon tänker tillbaka på händelsen.

”Räcker med ett ord eller en blick”

Genom åren har Cajsa fått kämpa hårt för att komma över det som hände under skolåren.

– Det är fortfarande jobbigt, det krävs oerhört lite för att bryta ned en människa som redan är förstörd. Det räcker med ett ord, en blick eller ett läte så är man tillbaka, säger Cajsa.

Cajsa Gustafsson ska själv ha barn i början av nästa år och tanken på att hennes barn ska gå i skolan skrämmer henne.

– Det är läskigt, det är jätteläskigt. Mitt barn ska inte bli utsatt för det som jag blev utsatt för. Och mobbningen blir bara värre och värre och föräldrar, lärare och rektorer gör ingenting åt problemet. Idag är man dessutom aldrig ifred, du är alltid uppkopplad och online och kan alltid bli nådd av mobbarna.

– Jag skyller inte på barnen, barn är barn och det är svårt att förstå när man är tio elva år gammal att det man gör är fel och att det kommer att få konsekvenser i 30-40 år framåt, säger Cajsa Gustafsson.