Det har vrålats i Flogsta i över 40 år och det finns en mängd förklaringar till hur vrålet blev till. Foto: SVT

Historien bakom vrålet

Uppdaterad
Publicerad

Att studenter varje dag klockan 22 skriker ut sin ångest är vida känt över världen och det finns en mängd skrönor bakom den mytomspunna traditionen. SVT Nyheter Uppsala har träffat Matts Dahlkwist som var med och vrålade det allra första Flogstavrålet.

En av legenderna säger att Flogstavrålet uppstod på Sernanders väg någon gång på 80-talet under en särskilt tuff tentaperiod. En student behövde pysa ur sig lite frustration och öppnade helt enkelt fönstret och skrek ut sin ångest.

Det finns en mängd andra skrönor om hur vrålet kom till, många involverar ångest eller rykten om självmord i området.

Inspirationen: Harry Belafonte

Enligt Matts Dahlkwist hade det vrålet ursprungligen en helt annan klang och hördes för första gången eka mellan huskropparna en särskilt varm sommardag 1975.

– Jag kan ju berätta den enda sanningen om hur det kom till. Jag var här 1975, det var en mycket varm sommar och vi tillbringade mycket tid på taket. Då var vi ett gäng som fick för oss att vi skulle skrika. Det var ganska sent på kvällen och då var det en del ur ”banana boat song” av Harry Belafonte som var inspirationen, säger Matts Dahlkwist.

”Det växte fram”

För några månader sedan uppmärksammades vrålet internationellt efter att en video spreds i sociala medier, och i samband med presidentvalet i USA fick vrålet en ny ”Trumpning”. Enligt Matts Dahlkwist var inte det första vrålet alls kopplat till ångest eller vånda, utan var något av en hälsningsfras mellan husen.

– Vi brukade göra det där. Det var ingen speciell händelse eller så utan det växte fram. Så det var inget speciellt bakom som en del har påstått, det var en plojgrej helt enkelt. Sen spred det sig så att man började signalera till varandra på taken. Så höll det på, men det var i början oregelbundet och när andan föll på under sommaren.

Läs mer: Klassiskt Flogstavrål i ny ”Trumpning”

Matts Dahlkwist minns hur vrålet ekade mellan huskropparna på Sernanders väg i Uppsala. Foto: SVT

40-årig tradition

Att vrålet lever kvar över fyrtio år senare tycker Matts Dahlkwist är roligt, och han tror även att det kan finnas positiva saker med att lätta lite på trycket och skrika ibland.

– Det är en jätterolig grej, och jag har hört att det finns i andra studentstäder med. Det är gemensamhetsskapande. Man kan tycka att det är meningslöst, men det finns ju så många traditioner som är meningslösa, det skapar ju gemenskap och man blir glad och skrattar. Jag tror att om man skulle ha ångest kan det vara ett bra sätt att minska spänningarna, säger Matts Dahlkwist.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.