53-årige Ulf Henryson från Tierp kommer ursprungligen från Hållnäs-halvön. Han om någon känner till vattnen i Öresundsgrepen, vattnet i viken där Öregrund ligger.

– Där har jag hållit till sedan jag var tre år gammal. Mestadels i båt, säger Ulf Henryson.

I lördags morse begav sig han sig ut för att testa en ny båtmotor, något som unt.se var först med att berätta om.

– Jag siktade på Björns fyr norr om Hållnäs. Jag ville att motorn skulle gå ett par timmar för att köra in den. Men den var bångstyrig, och plötsligt fick jag motorstopp. Mitt ute på öppet hav, berättar Ulf.

Det var krabb sjö, stora vågor, men Ulf fick igång motorn igen.

– Men så lade den av igen. Och igen. Till slut startade den inte alls.

Att vara ute på öppet hav i en öppen båt, lite drygt fem meter lång, utan motor, var inte bra. Inte alls bra.

– Vågorna gick höga, och det var ingen idé att försöka ro. Som tur var blåste det mot syd, mot min hemmahamn, så det var bara att åka med och hoppas.

Men plötsligt hände det. En stor våg välte Ulf överbord.

– Jag är gamma sjöscout och dykinstruktör, så en massa gammal kunskap kickade igång när jag hamnade i vattnet, och jag lyckades ta mig upp igen, berättar Ulf.

Ordentligt nedkyld, och nu utan mobiltelefonen som var vattenskadad, lade sig Ulf i Båten.

– Ju närmare land, och ju grundare det blev, desto högre blev vågorna. Till slut spolades jag och båten upp på land. Och då hamnade jag i vattnet igen. Jag hade inte en aning om det var fastland eller en ö. Jag visste bara att jag var tvungen att hitta en torr, skyddad plats.

Nödpaket med sig

Regnbyxorna lade Ulf ut på klippor ifall sjöräddningen skulle komma förbi och leta efter honom.

– Jag hittade en torr och skyddad sänka med täta granar. Där bäddade jag i ordning med flytväst och det jag kunde hitta.

Ulf är som nämnt sjövan, och hade som alltid ett nödpaket med sig i båten med vattentätt packade tändstickor.

– Men de var för gamla. När jag skulle göra upp eld ramlade svavlet bara av.

Det är inte ovanligt att Ulf är borta länge när han är ute på sjön, så hans fru larmade inte sjöräddningen förrän nästa morgon.

– Som tur var så var det inte så kallt, men jag var ändå rejält blöt och nedfrusen. Natten kändes som fem dygn, och jag låg mestadels omtöcknad i fosterställning under en gran.

Någon direkt oro för att han inte skulle överleva kände inte Ulf.

– Nej. Jag har varit med om betydligt värre. Jag har råkat ut för hjärtstopp, jag har varit död en gång, så jag oroar mig inte så lätt.

När larmet kom in till sjöräddningen åkte sökbåtar ut både från Gävle och Öregrund. Men det var till slut en räddningshelikopter från Sjö- och flygräddningscentralen som hittade Ulf.

– Jag tror att jag vaknade till när helikoptern flög över och förbi. Då stapplade jag fram ur buskaget. Jag trodde att helikoptern hovrade över vattnet, men plötsligt insåg jag att helikoptern hovrade över mig. När jag fick ögonkontakt med ytbärgaren, och vi fattade varandras underarmar och han drog ombord mig, då förstod jag att jag var räddad. Då kunde jag slappna av, berättar Ulf.

Kroppstemperatur: 35 grader

När han hittades vid lunchtid på söndagen var hans kroppstemperatur nere i 35 grader.

– Det var ändå inte så farligt, men det har tagit ett par dygn att få upp temperaturen igen, berättar Ulf i telefon när han är på väg hem till Tierp med sjuktransport från Gävle sjukhus där han har legat för övervakning sedan i söndags.

– Och du pratar med mig i telefonen som dog när jag ramlade överbord! Värmefilten jag fick i helikoptern var så jäkla varm så den har torkat upp telefonen också, säger Ulf och skrattar.

Han är lättad, men framför allt väldigt tacksam över alla de som hjälpte till med räddningsinsatsen.

– Sjöräddningssällskapet drivs enbart med hjälp av medlemsavgifter och gåvor. Jag har en plastbåt hemma i en sjöbod efter min farfar och min pappa. Den ska jag fixa till och auktionera ut. Intäkterna för den ska oavkortat gå till Sjöräddningssällskapet, säger Ulf Henryson.