Marleni Villavicencio Montes, 46, flyttade som ensamstående mamma från Peru till Sverige för att ge sin son Leonard en chans till ett bättre liv.

Ett tufft beslut och ett hårt jobb för Marleni.

– När Leonard fyllde 16 så tänkte jag ”Jag kanske klarar det här”. Då fick jag plötsligt ett samtal på jobbet, och hela livet föll ihop, berättar Marleni.

Det var bara dagar innan jul 2013, och sonen Leonard Salcedo Villavicencio – då 16 år – hade fått en kraftig hjärnblödning.

Sövdes inför operationen

Efter flera operationer där man bland annat tog bort en del av skallbenet för att underlätta läkningen var det dags för en ny operation i juli 2014. Då skulle man sätta tillbaka den delen av skallbenet man tagit bort.

Leonard förbereddes för operation.

– Jag höll hans hand ända tills de sövde honom, sen fick jag lämna operationssalen.

När personalen öppnade den frys där skallbenet, benlambån, förvarades var den försvunnen och gick inte att finna någonstans.

– De fick avbryta operationen och väcka Leo. Det var så overkligt... Att den var borta. Jag vet inte alls vad som har hänt, kanske är det nån student som tagit den för att forska på eller nåt? Den var ju inte liten, det var en fjärdedel av Leos kranie, det tappar man inte bort, säger Marleni, som fortfarande har svårt att förstå att Akademiska kunde tappa bort hennes sons skallben.

Anmälan dröjde två år

I december 2015 rapporterade Upsala Nya Tidning om att ansvariga läkare på neurokirurgen inte lex Maria-anmält händelsen.

Nästan 1,5 år efter händelsen.

Först i måndags, den 11 maj, landade lex Maria-anmälan på Inspektionen för vård och omsorgs bord. Nästan två år efter att man upptäckt att man tappat bort Leos skallben.

– Det är något väldigt konstigt med att det har dröjt så lång tid att anmäla, nåt man inte kan förstå. Det får mig att tro att det inte är helt ovanligt, att man ofta struntar i att anmäla fel, säger Marleni Villavicencio Montes.

Missförstånd bakom

Enligt chefsöverläkare Margareta Öhrvall ska det ha legat missförstånd bakom att neurokirurgen inte gjorde en lex Maria-anmälan när skallbenet tappades bort.

– Strax efter händelsen så påbörjades en annan inspektion av IVO där den här händelsen togs upp. Då uppfattade personalen att händelsen ingick i den utredningen, men så var det inte. Det skulle ha gjorts en separat anmälan.

Ni uppmärksammades på att anmälan inte hade gjorts i december 2015. varför har det dröjt tills nu med att faktiskt göra en lex Maria-anmälan?

– Ja... Händelsen är utredd och rutinerna har ändrats, så att göra den formella anmälan kändes väl inte så prioriterad, säger Margareta Öhrvall.

Vad hände egentligen med benet, vet ni det?

– Nej. Vi vet inte det.

Protes fick ersätta

I september 2014 fick Leonard en ny operation. Då fick en benprotes ersätta det försvunna skallbenet.

– Men operationen blev inte bra. Kroppen tog visserligen emot protesen, men Leo har konstant smärta i området där protesen sitter, säger Marleni.

I sviterna av hjärnblödningen blev Leonard halvsidesförlamad. Han kämpar med rehabilitering, samtidigt som han försöker ta sig igenom Naturprogrammet i gymnasiet.

– Vilken kämpe han är, men systemet är inte gjort för unga människor. När äldre människor drabbas av såna här saker så är deras liv redan ordnat på något sätt. För Leos del är det en ständig kamp att orka med rehabilteringen OCH skolan – samtidigt. Det går inte att få kontinuerlig rehabilitering på kvällar eller helger. Allt är måndag till fredag. Samtidigt som skolan. Jag är rädd för att det blir för mycket, och jag är besviken på att det inte ska gå att ordna, säger Marleni, och fortsätter:

– Leo är en ung människa som ska leva ett helt liv. Det måste vara bättre att hjälpa honom nu så att han kan leva ett helt liv.