Det är torsdag eftermiddag en vanlig vinterdag i januari. Termometern visar på fyra plusgrader i Karlstad. På Tingvalla Isstadion börjar ungdomar anlända för att träna bandy.
– Ska du filma oss, frågar två killar från P-14-laget.
Jag förklarar att jag ska filma P-16 och grabbarna lunkar vidare med sina sportbagar på axeln, knuffandes på varandra – fortfarande lika glada trots att de inte kommer att bli tv-stjärnor just denna dag i alla fall.
Framme vid isen står Thommie Larsson som är ordförande för Karlstad Bandy.
– Vi har tur med vädret idag, säger han. Isen är jättefin.
– Igår regnade det och frös sedan på så vi fick hålla på och hyvla av ett rejält lager. Det är ett otroligt arbete vi lägger ner på att få isen bra att åka på. Dyrt är det också, vi räknade ut en gång att det kostar oss mellan 30 000 och 70 000 kronor i veckan att hålla isen åkbar.
Bandydöden
Vi ska prata om döden. Men inte vilken död som helst, utan bandydöden. Thommie berättar att det inte saknas intresse, engagemang eller tillväxt heller för den delen. Men Tingvallastadion är risig, föräldrarna trivs inte här och vill inte köra sina barn hit. Och så finns det mycket annat som intresserar ungdomar nu för tiden.
– Facebook. De sitter med sina telefoner. Innebandy, fotboll och hockey. En del verkar inte ha något särskilt intresse alls, funderar han.
Milda vintrar ett problem
Och det här med de milda vintrarna gör inte saken bättre heller.
– Vädret är ett problem. Med de här vintrarna är det inte lätt att spela bandy. Ena dagen blåser det, andra dagen regnar det, nästa dag snöar det, nästa dag är det 25 grader kallt och sedan håller det på så. Isen är dålig, isen är bra – det är svårt att bedriva bra träning när det är sådanna förhållande, säger han.
En inomhushall skulle lösa många av problemen tror Thommie. Det finns inte på någon av de fem orter i länet som idag bedriver bandyklubbar. Duktiga spelare lämnar Värmland för att det inte finns inomhushall och beger sig till orter som har det. Får man inte en hall kommer bandyn i Värmland snart att dö, spår han.
– Max fem år. Det kanske kan finnas seniorverksamhet men vi får inga nya ledare på ungdomssidan för att barnen inte vill vara här, inte trivs här – ja, då dör det ju. Finns det inga ledare, finns det inga barn – så enkelt är det.