– Jag skulle tippa på att det från Skutberget är runt 100 som har kommit hit extra. Det är jätteroligt. De som kommer nu på förmiddagarna saknar ett café men annars är de mycket nöjda med anläggningen, säger Sverker Granberg, föreståndare på Kilenegården.

Sverker gläds åt de nya besökarna men tycker ändå att det synd att Skutberget har slagit igen.

– Friskvård är något som alla behöver och Skutberget har alltid varit ett sånt ställe dit man kan gå när man vill. Man kan vara inne och ute då det är ett mysigt ställe det också, säger Sverker Granberg.

”Svårare och svårare ju äldre man är”

Några av de som har hittat till Kilenegården på Hammarö är veteranerna i hjärtjympan. De består av tio-talet seniorer, några av dem har tränat i gruppen närmare 20 år. Två gånger i veckan träffas de för att hålla hjärtat i trim och efter att ha blivit av med sitt ordinarie träningsanläggning kommer de hit i stället.

– Träning har alltid varit en livsuppgift för mig. Jag har rört på mig sen jag var tio-elva år. Det har blivit svårare och svårare ju äldre man är. Därför behöver man den här extra hjälpen som man får vid den här formen av gruppgymnastik, säger Rolf Moberg, en av deltagarna i hjärtjympan.

Inte gett upp hoppet

Visst trivs de på Kilenegården men saknaden efter Skutberget den finns där. Och än har de inte gett upp hoppet om att kunna träna där igen.

– Vi tycker att Kilenegården är ett bra alternativ men det skändligt att storebror Karlstad ska behöva förvisa sin kunder till grannkommunen, lillebror Hammarö. Vi skulle vilja tillbaka till Skutberget på det sättet som det var förut. Det är inte så dåligt och nedslitet som det görs gällande från kommunalt håll, säger Rolf Moberg.

Vad saknar du mest från Skutberget?

– I och med att vi är här nu många av oss finns en del av gemenskapen finns kvar. Där finns en pool och där finns Vänern som man kan hoppa direkt från bastun ut i Vänern. Det saknar man här.