Det är mattelektion i årskurs 4-5 i Östmarks skola. Lugnt och stilla, men så har också elevantalet i stort sett halverats sedan förra veckan. Sex barn finns kvar i klassen. Leon Johansson Nordquist är numera den enda eleven i årskurs fem.
– Det känns tråkigt. Jag saknar mina två klasskamrater, men de var tvungna att flytta. Nu är det bara jag kvar, berättar han.
De andra barnen instämmer.
– När vi kom in i klassrummet i måndags var det inte så många kvar, säger Elsa Norman. Det känns ledsamt.
Tomma klassrum
För byskolan i Östmark innebar den stora vågen av asylsökande en enorm förändring. Skolan gick från 29 till 60 elever när asylboendet Millmark center öppnade en bit därifrån. När sedan asylpolitiken skärptes och asylboendena började stänga har förändringen varit lika stor åt andra hållet. Nu är man i stort sett tillbaka på ruta ett.
– Först fördubblade vi elevantalet, sedan har det halverat det igen, berättar rektor Meta Keck Carle.
Hon visar oss det nya klassrum som iordningställts i skolans källare för att rymma alla elever.
– Nu är det tomt igen. Det blev mer liv och mer glädje med alla de nya eleverna.
Känns det snopet att det skulle gå över så fort?
– Ja det gör det. Det har varit svårt för alla. Det var väldigt jobbigt för de nyanlända när de fick ett datum för att flytta. Sista veckan har det varit mycket gråt.
”Tomt och tråkigt”
Läraren Lisbeth Persson håller med.
– Det känns väldigt tomt och tråkigt. Man har ju byggt upp en relation med barnen, och så är de borta.
Som mest fanns 46 privata asylboenden i Värmland. Nu finns bara elva kvar. Den sista september ska samtliga vara stängda. Boendena avvecklas enligt en särskild turordning. Och de boende flyttas vidare vartefter boendena stänger. Barnen i Östmark har svårt att förstå att kamraterna var tvungna att flytta så snabbt . Och de saknar sina nya vänner.
– Man kunde leka lekar där det var många med. Nu om man ska leka såna lekar måste hela skolan vara med, säger Annika Ebart.
Anton Nordqvist fyller i:
– Vi hade ju hunnit bli kompisar.