– Jag hade så ont, och även om jag genomgick alla de operationer som läkarna föreslog fanns inga garantier för att jag skulle bli bra och slippa smärtan.
Vi sitter vid bassängkanten på Sundstabadet i Karlstad. Det är ett av de första träningspassen i vatten efter operationen och Lina Watz försöker förklara hur det svåra beslutet att amputera höger underben växte fram.
– Det tog lång tid. Det är det svåraste beslut jag tagit, men till slut bestämde jag mig. Jag hade väldigt ont hela tiden och svårt att gå.
Född utan vadben
Lina föddes med diagnosen fibula aplasi. Hon saknade höger vadben, och flera ben i fotleden och foten. Eftersom hon haft svårt att gå och springa blev simning tidigt det naturliga valet av idrott. Hon har deltagit i både VM och EM, och i somras debuterade hon i Paralympics där det bland annat blev en åttondeplats i finalen på 50 meter fritt. Då hade planerna på en amputation redan snurrat många varv i Linas huvud.
– Läkarna föreslog en massa operationer men kunde inte lova något resultat. Jag ville inte ligga på sjukhus de där åren mellan 20 och 30. Jag vill ju resa, utbilda mig och börja jobba. Jag vill bli sjuksköterska och då måste man kunna gå.
Operationen gjordes den 16:e december. En bit av benet under knäleden sparades för att fungera som fäste för en protes. När vi ses har hon testat protesen så länge att hon fått skavsår. I övrigt är såret läkt.
– Men det är ju ändå bara ett skavsår. Det kan ni också få på fötterna. Annars har jag inte ont! Jag hade fantomsmärtor i början, men det har blivit mycket bättre. Nu äter jag inget smärtstillande alls.
Som att lära på nytt
Det är dags att ta sig i bassängen. Trots all erfarenhet blir det lite som att lära sig simma på nytt. Och hon har inte vågat ta några tider ännu.
– Det är ju naturligt att det går långsammare, men det känns ändå läskigt att få veta hur mycket man har förlorat. Det känns i huvudet och det är jobbigt.
I helgen väntar tävlingar i Köpenhamn, där hon också ska omklassificeras. Hur satsningen kommer att se ut framöver avgörs av vilken klass hon placeras i , och vilket motstånd hon därmed kommer att möta.
– Simningen betyder jättemycket för mig! Den är en stor del av mig, och jag hoppas att jag kommer att fortsätta att tycka att det är roligt även om klassningen inte skulle gå som jag hoppas.
”Roligt vara tillbaka”
Tränaren Niklas Judell kommer fram. Lina ska testa att starta från startpall med hjälp av Niklas som håller henne runt höfterna för att hon inte ska tappa balansen. Hon tar sats och dyker i. När hon kommer tillbaka till bassängkanten ser hon glad ut.
– När jag prövade i vattnet första gången efter operationen var det en väldigt häftig känsla. Jag var som ett litet barn, det var så roligt att vara tillbaka!