Victor Muller, som var bilföretagets siste storägare, styrelseordförande och vd, är en av tre företrädare för bolaget som står åtalade för grovt försvårande av skattekontroll i samband med att sju miljoner kronor betalades i arvode till Muller själv som extern konsult.
Muller fick, som brukligt är, möjlighet att själva säga några ord innan förhöret med honom inleddes. Han talade i nästan tre timmar inklusive tolkning, lunchpausen oräknad.
Den förre Saab-bossen valde att ge tingsrätten en omfattande bakgrund om sig själv, företaget Spyker i Nederländerna som han är engagerad i, och Spykers köp av Saab Automobile från General Motors på vintern 2010.
Ryska pengar
Muller hävdade inför rätten att 25 miljoner kronor som användes för Spykers köp av Saab indirekt kom från den ifrågasatte affärsmannen Vladimir Antonov, och att detta var känt för General Motors och myndigheterna. Muller hänvisar till en person han haft kontakt med på det svenska finansdepartementet.
Enligt Muller gav GM sitt godkännande om Antonov fanns ”minst två nivåer bort” vid uppgörelsen om köpet.
Detta är uppgifter som inte sagts så tydligt tidigare.
Åklagarna från Ekobrottsmyndigheten ansåg också att Victor Muller nu gav mer detaljerade och kompletta uppgifter än han gjort i polisförhör.
– Muller hade en bra historia i dag, säger chefsåklagare Olof Sahlgren.
Men han påpekar också att tingsrätten inte hunnit höra de två andra åtalade: Jan Åke Jonsson, som företrädde Muller på vd-stolen i Saab, och chefsjuristen Kristina Geers.
– Det är de samlade versionerna som domstolen sedan ska pröva, konstaterar Sahlgren.
Frågeintensiv dag
Onsdagens förhandling avslutades med att åklagarna pepprade Victor Muller med frågor. De ville veta saker av typen vem som fattat ett visst beslut, i vilken egenskap, och vad det innebar.
Muller svarade snabbt på allt, ofta med viss irritation, och möttes lika snabbt av nya frågor. Muller kallar konsekvent Olof Sahlgren för ”district attorney”, ingen bra översättning av hans titel ”chefsåklagare”.
Victor Muller hävdar att han inte fick någon skattemässig fördel av att flytta till Spanien, som åklagaren hävdat.
– Jag betalade ingen skatt ändå, säger Muller med emfas i rätten, och hänvisar till att han efter ett kostsamt företagsköp inte betalade inkomstskatt i Nederländerna på mer än tio år före flytten.