I fjol lämnades 5 600 anmälningar in mot anställda inom polisen, andra rättsmyndigheter och riksdagen 2015. Men bara 2,5 procent av dem redovisades för åklagare i form av förundersökningsprotokoll.

Drygt 90 procent av anmälningarna gällde polisanställda.

Anmäls vid ingripanden

Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet, ser flera problem med internutredningssystemet i Sverige. Dels strukturella sådana, dels också vad han kallar en tysthetskultur inom polisen. En lösning tror han är att utredningarna blir händelseinriktade, inte brottsinriktade.

– I Sverige blir du misstänkt och då håller polisen ihop. Det skapas en tysthetskultur. Det har man lyckats bryta i till exempelvis England, där det inte är något stigma att internutreda vad som har skett.

Enligt den nyligen inrättade Polismyndighetens avdelning för särskilda utredningar beror den stora andelen nedlagda utredningar på att många anmälningar rör ingripanden där polisen har rätt, och ibland skyldighet, att använda våld.

”Trögt system”

Men den beskrivningen är fel enligt Dennis Töllborg. Han pekar i stället på att det finns en stor tröghet i systemet när det gäller att utreda brott som misstänks ha begåtts av polisen.

– Poliser blir ju fällda i Sverige, men de blir fällda för småskit. När det är skjutningar eller någon dör i arresten, sådana allvarliga saker, då är det ofta väldigt svårutrett, säger han.

Att så många anmälningar läggs ned skadar inte bara förtroendet för polisen bland dem som utsatts för brott, utan leder även till misstro mot oskyldigt anklagade poliser som inte fått saken prövad i domstol, enligt Töllborg.