Affären är stängd sedan drygt 30 år. Men varuautomaten finns kvar. Den röda metallen har fått en och annan rostfläck och glasluckorna är repiga efter 60 år av öppningar. Men för en krona får du en klubba och för tre eller fem enkronor olika stora blandgodispåsar. Så har det varit så långt alla kan minnas, men snart är den epoken slut.

De nya mynten är för små för maskineriet från 1956.

– Det blir en enorm separationsångest. Det är som att hela barndomen försvinner, säger Sune Fredriksson, ordförande i Järbo Hembygdsförening.

Stoppade tåget för godis

Han har många minnen från platsen. Hur han och vännerna stoppade tåget, som då fortfarande gick på den numera nedlagda Lelångebanan, för att kunna åka med till samhället Skällsäter för att köpa godis och hur han slipade ner en gammal femöring till en enkronas storlek för att handla billigt. Men det gjorde han bara en gång efter att butiksinnehavaren utan att säga så mycket gav tillbaka myntet.

LÄS MER: Dags att växla in de gamla mynten

– Det här är hjärtat i Järbo. Det var ju samlingspunkten, när jag var i mopedåldern åkte vi hit. Hade man lite tur kunde man kanske få en tjej med sig på pakethållaren, säger Sune Fredriksson och ler.

På vägen till eller från?

– På väg från, när man hade lite godis att fjäska med.

Dagens barn har för bråttom

Att automaten är populär framförallt bland de yngre märks inte minst på dem vi träffar vid vårt besök. Flera av dem säger att de hellre handlar här än i affären.

– Det är mycket billigare och smidigare än att plocka ner saker från hyllor och stå i kö och vänta, säger David Pettersson.

De här barnen har lärt sig hur maskinen fungerar men Tord Karlsson, som driver verksamheten, berättar att han har fått gå ut och visa många barn hur man ska göra.

– Ofta har de för bråttom när de stoppar i mynten, så att maskinen inte hinner med. Så jag får gå ut och förklara att det inte var lika bråttom på 60-talet, säger han.

Ser fram mot slutet

För Tord Karlsson har det varit ett ständigt jobb att fylla och tömma maskinen varje dag. På det stora hela tycker han att det ska bli skönt att det blir ett slut med det arbetet, även om det har gett honom många historier efter alla människor som kommit förbi genom åren. Allt från nostalgiker som vill fotografera sina gamla bilar i ”rätt” miljö, till hela filmteam när ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” spelades in i trakterna och den gamla affären blev en kuliss.

Kommer du inte sakna automaterna det allra minsta?

– Nej, för jag har hållit på med det såpass länge, säger han.

Kan finnas en framtid

I dagarna har han gjort ett sista godisinköp, men när det lagret tar slut kommer han inte att fylla på igen. Egentligen trodde han att folk skulle få slut på ”gamla” enkronor och sluta handla mycket tidigare under året, men nu har han satt ut den 15 juli som ett möjligt sista datum.

Samtidigt har han pratat med flera representanter från hembygdsföreningen som gärna vill ha kvar verksamheten. De skulle kunna tänka sig att ta över driften, om det skulle gå att ställa om mekanismen så att något av de nya mynten skulle accepteras.

– Vi kommer att hålla kontakten och se om vi kan lösa det på något sätt, på sikt. Det skulle vara tomt utan dem, säger Sune Fredriksson.