Kramperna pågår i tio minuter. Markus Amso sitter i soffan och masserar sina käkar medan hans mamma Rita pratar lugnt med honom. Med jämna mellanrum dras hans mungipor bakåt i ett stelt, smärtsamt grin.
Det började två dagar efter att hans farbror dog. Förklaringen från läkare var att när man har svårt att gråta försöker kroppen lugna sig på andra sätt.
– Det kommer när jag blir ledsen eller besviken och får se hur familjen mår. Jag har inte lätt att släppa till tårar och då drar det till istället, säger han.
”Hela skolans farbror”
Markus Amso pratar energiskt om sin farbror, som också var hela skolans farbror – amo. Grundskolan Kronan i Trollhättan hade varit Nazir Amsos arbetsplats i fem år. Han började där som mattelärare så snart han var färdigutbildad. På hans begravning berättade en kollega att Nazir aldrig fick uppleva resultatet av sitt arbete – det senaste året hade skolan nått nya nivåer av antalet elever som var godkända i matte.
– Han älskade ju sitt yrke, han hade hela tiden velat plugga till det. Så han var glad att han kunde jobba så snabbt efter att han var färdig. Men tyvärr dröjde det inte länge innan han slutade med det, säger Rita Amso, svägerska till Nazir.
Familjen planerade för Nazirs hemkomst
Tidigt i medierapporteringen om händelserna den 22 oktober 2015 spreds orden om en lärare som gått fram till gärningsmannen och sagt att han skrämde barnen. Den läraren var Nazir. Oanande elever hade stannat upp för att låta sig fotograferas med gärningsmannen, som de trodde var en utklädd lärare. När Nazir bad honom gå, gick han till attack. Nazir Amso flydde tillsammans med eleverna ut från skolan och kollapsade utanför.
I sex veckor var han kvar på sjukhus. Familjen hade börjat planera för att han skulle komma hem till jul. Men livet ville något annat. Den 3 december avled han efter en hjärtattack.
Bearbetningen går framåt
För familjen känns det ofattbart att det har gått ett helt år sedan dess.
– Ett år är ju en lång tid, men det är inte hur vi känner. Det känns fortfarande väldigt färskt, såret har inte läkt än, säger Rita Amso.
Hur har ni tagit er vidare, till där ni är idag?
– Vi är troende på Gud, så han hjälper oss att klara det och vi stöttar varandra mycket, säger hon.
Markus berättar att alla hans tankar fortfarande kretsar mycket kring hans farbror, men att det nu finns en skillnad.
– Nu när jag ber, ber jag inte sorgset längre utan med glädje. Jag pratar med farbror och önskar att han har det så bra som han kan. Det har varit svårt att återhämta sig men nu börjar det gå framåt.
”Hatet har tagit över”
Deras släkting föll offer för ett dåd med rasistiskt motiv. Rita Amso bodde flera år i Trollhättan och känner till stadens historia på den fronten, där finns en moskebrand, svår misshandel och uppmärksammade demonstrationer. Hon tror att hatet är något vi kommer få se mer av de närmaste åren, mellan både blonda och mörka och tvärtom, som hon uttrycker det.
– Det finns ont om kärlek, hatet har tagit över. Det enda sättet att minska på det är om folk kunde lära sina barn och familjer att älska. Inte mobba, hata eller hugga med kniv och svärd.