Det var vid ett grävningsarbete nära E6 i Kungälv vid Kongahällaområdet, där ett nytt köpcenter ska byggas, som fyndet gjordes strax före jul.
De fyra mörsarbomberna hittades av grävare ett par meter ner under marken. De var vattendränkta, hade en ytlig sprickbildning och var aktivt korroderande, men ska annars vara i mycket gott skick. En av kulorna ska även ha en utstickande träplugg som sitter fast hårt i ett hål. De är ca 25 till 30 cm i diameter och enligt experter råder det ingen tvekan om att det handlar om mörsarbomber.
– De är förmodligen från 1600-talet eller möjligen 1700-talet. Sannolikt var de tänkta att användas vid försök att belägra Bohus fästning, säger Thomas Bergstrand, arkeolog vid Bohusläns museum.
– Det är ett förhållandevis ovanligt fynd, det är inte ofta vi träffar på historisk artelleriammunition, säger han.
Kvarlämnad efter logistisk cirkus
Varför bomberna lämnats kvar eller hamnat i det undre jordlagret är omöjligt att exakt få reda på, enligt Thomas bergstrand. Likaså är det svårt att veta om de tillhört svenskar, danskar eller norrmän.
– Rent hypotetiskt har man tappat de här bomberna vid något tillfälle. En logisk tankegång är att de har med att göra med den logistiska cirkus som var vid en belägring. säger Thomas Bergstrand.
Fortfarande farliga
Mörsarbomber är en slags granat som sköts med en äldre typ av kortpipig artelleripjäs. Bomben är gjuten och ihålig och inför avfyrning fylldes den med svartkrut. Den apterades med en tändrör och projektilerna sköts sedan i krökta banor där utgångsvinkeln var större än 45 grader för att brisera strax innan de landar. Fortfarande i dag kan bomberna vara farliga eftersom de kan innehålla krut. Om det får torka har krutet en låg stötkänslighet och reagerar på gnistor och eld.
– Hittar man historisk ammunition ska man alltid vara varse att det kan vara en risk, särskilt svartkrut är lättantändligt, säger Thomas Bergstrand.
Urlakas på salter
Nu ska mörsarbomberna behandlas och konserveras.
– Jag ska urlaka dem på salter som trängt in i metaller, sen ska jag undersöka om de är något krut kvar. De ska rengöras, prepareras, och ytbehandlas så de klarar sig, säger Ebba Phillips.
Vad händer med dem sedan?
– Sedan är det tanken att det företag som hittade dem och betalar konserveringen kommer att få ta hand om dem, säger Ebba Phillips.