Årets kraftmätning tog 80 timmar för Ann Björkdahl och dottern Josefine att bygga, resultatet blev en replika av Ullevi.
– Vi är inte riktigt kloka som lägger ner så mycket tid. För varje åskådare på läktaren är det en plupp socker och totalt är det drygt 800 små filurer i publiken.
Åskådarna består av strössel i form av dinosaurier och nallar. Totalt är det 48 sektioner fördelade på två våningar med mellan 20 och 25 personer på varje sektion.
– Och så är det förstås färre som vill sitta på kortsidorna, förklarar Ann Björkdahl i en strid ström av information om sitt arkitektoniska under.
Började med dass
Med stor precision och tålamod har hon och dottern än en gång gett sig den på att avbilda en ikonisk byggnad. Intresset har Ann med sig från barndomen då hon och hennes syster brukade krydda det gängse pepparkakshuset med en tillbyggnad.
– Då brukade vi bygga till ett litet dass med extra belysning, som en extra utmaning, minns Ann.
Men det var först 2005 som hon själv utmanade sig själv med ett skrytbygge. Då blev det en avbildning av Operahuset i Sydney. Vilket enligt henne själv inte blev så bra.
Men 2007 byggde hon Eiffeltornet tillsammans med dottern Josefine och det blev en succé. Sedan dess har det blivit replikor av såväl Notre Dame som Gothia Towers.
Detaljerat och planerat
Att bygga dessa avancerade pepparkakshus kräver både tid och tålamod. Hon och dottern samarbetar med att skissa fram detaljerade ritningar som kräver att de kalkylerar på både prakticitet och effektivitet.
– Vi klurade en hel del på belysningen. Det är fyra separata ljusslingor så vi var tvungna att fundera på i vilket skede av bygget varje slinga skulle monteras in. Varje slinga ska sedan in i en separat pelare och upp till strålkastaren. Det är lite huvudbry, men vi har blivit bättre med åren, förkunnar Ann stolt.
”Vi kommer i luven på varann”
Det krävs mycket samarbete för att ro i land ett projekt i den här storleken och för att finna ett gemensamt mål krävs också en gemensam vilja.
– Vi kommer i luven på varann emellanåt, det är oundvikligt eftersom vi båda har starka åsikter. Men vi försonas väldigt snabbt. Det är mest småsaker det blir konflikt om, skrattar Ann.
Kvaddas på Knut
Det tar ungefär en arbetsvecka vardera för Ann och Josefine Björkdahl att färdigställa sina pepparkakskonstruktioner och därför brukar de få stå kvar ända fram till Tjugondag Knut.
I år gick det ganska bra, tycker de båda, och de är nöjda med resultatet. Vissa år menar Ann att man är mer stressad och då tar det sin rätt även på slutresultatet.
– Nu får det stå fram till Knut, då får de här barnbarnen komma och krossa rubbet med hammare. Det brukar vi filma så även det blir lite av en särskild händelse, berättar Ann Björkdahl för SVT Nyheter Väst.
Till vardags undrar vi på redaktionen om Ann möjligtvis är arkitekt eller liknande? Det visar sig att hon är arbetsterapeut och jobbar med rehabilitering och forskning. Ska vi vara petiga är det docent Björkdahl vi får kalla henne. Nog krävs det en forskares tålamod för att bygga sådana kakslott år efter år.