Plötsligt gick vattnet. Då var klockan strax före två natten mot tisdagen. Dennis Larsson och Johanna Magnusson ringde genast efter barnvakt till sonen Harry.

– Sedan drog vi ganska omgående mot Skövde, säger Dennis Larsson.

Bilresan från bostaden i Madängsholm i Tidaholm till förlossningsavdelningen på Skaraborgs sjukhus skulle ta runt en halvtimma, men Johanna gjorde klart för Dennis att de inte skulle hinna fram i tid.

– Vi ringde till BB och till 112. En ambulans skulle möta upp oss halvvägs.

Förbereddes på förlossning

Paret stannade till på en stor parkeringsplats vid Grevagården, vilket SKLT var först med att berätta. Men ingen ambulans syntes till. Paniken växte, skulle ambulansen hinna fram i tid?

– Som tur var hade jag en sköterska i telefon.

Sköterskan förberedde Dennis på vad han skulle göra. Men efter en stund skymtade ambulansens blåljus en bit bort – tack och lov, hjälpen var nära och den behövdes, bebisen var på väg.

– Johanna lyftes in ambulansen och sen gick det väldigt fort. Det tog bara någon minut.

Ambulanspersonalen förlöste bebisen, såg till att hon höll sig varm och att allt var bra. Sedan bar det iväg vidare mot BB där sköterskan hjälpte till med resten.

– De var väldigt proffsiga. Ambulanspersonalen stannade också kvar en stund på BB för att kolla så allt gått bra.

”Hon är väl lik sin far”

Allt gick bra. Det blev en dotter på 3650 gram, 50 centimeter lång, född klockan 03.24 på tisdagmorgonen. Hon ska heta Wilma. Navelsträngen klipptes av pappa Dennis.

– Man brukar säga att andra barnet går snabbare, men det här gick riktigt fort.

Wilma hade kanske bråttom ut?

– Ja, hon är väl lik sin far där, lite stressad.

Johanna mådde efter omständigheterna bra och familjen kunde lämna sjukhuset senare samma dag.

– Det var panikartat där ett tag men hela förlossningen gick bra och jag vill rikta ett stort tack till ambulanspersonalen och sköterskorna som håller på med det här varje dag. De är så proffsiga, säger Dennis.