Fristadsfonden hjälper asylsökande flyktingar som hotas av utvisning och inte kan återvända till sina hemländer. De bidrar med pengar till sakkunnig juridisk hjälp vid situationer där de anser att flyktingarna fått felaktiga beslut från myndigheterna. Fallet med familjen Gevokiyan är ett sådant.
– Det hela är absurt, säger Anita Dorazio som de senaste 30 åren har jobbat med att hjälpa utvisningshotade flyktingar.
– Det är ett vakuum vi är i just nu för den här familjen. Just nu går det inte att göra någonting.
”Livshotande tillstånd”
Det hon menar med vakuum är att de har kämpat för familjen de senaste åren men just nu bara väntar på att något ska hända. De har riktat in sitt fokus på mamman i familjen som i flera år varit sängliggande, apatisk och måste sondmatas.
Dorazio menar att hon kommer att dö om hon utvisas till Armenien.
– Det är ett livshotande tillstånd hon är i. Hon är helt borta och apatisk. Vad har liksom hänt när en kvinna överger sina barn och bara lägger sig ner och inte orkar leva?
– Det var därför Maria blev bortlämnad. Hon har inte sett sin dotter eller femåriga son alls.
Sondmatade barn får stanna
Anita Dorazio säger att barn som sondmatas nuförtiden inte utvisas efterson de anses vara i ett livshotande tillstånd. Det är det här hon hoppas att Migrationsverket ska ta hänsyn till när det gäller utvisningen av mamman i familjen. Men först måste läkarna i ett intyg skriva att hon befinner sig i ett livshotande tillstånd.
– Vi tycker att det här är samma sak. Att apati är ett mycket farligt tillstånd, är väl känt. Läkarna måste få fram vilket urdåligt skick hon är i.
Hon oroas över vad som kommer att hända med Maria om hon blir utvisad.
–Hon kommer ju att bli skadad den där lilla flickan som bara talar svenska. Hon är ett barn som inte känner sin mamma och hennes fostermamma och pappa är hennes psykologiska familj.
– Hon pratar ju inte armeniska och hon har inte varit med sina biologiska föräldrar.
”Vi ger inte upp”
Det mesta av Anita Dorazios arbete går just nu åt att hjälpa familjen Gevokiyan. Hon kommer eventuellt att åka upp till familjen och kräva att socialförvaltningen gör en omfattande utredning över hela familjen.
– Vi har två månader på oss att se till att de (Migrationsverket) inte deporterar familjen. Det är klart att vi ger inte upp. Vi ger inte upp.
– Än är inte sista ordet sagt.