– Ett av våra första inslag var när kvarnen i Bureå hotade att rasa ut i Burälven. Vi hade lånat en smalfilmskamera av byggmästare Boström i Skellefteå, men vi visste inte hur man skulle ladda filmen. Så fotografen Per-Åke Blidegård läste instruktionen på tyska, medan jag läste den på engelska, minns tevepionjären Eric Forsgren, 88 år i dag.

101 inslag som aldrig sändes

Trots inkörningsproblemen blev det ett inslag som sändes i tv-nytt den 31 maj 1958. Med tiden fick frilansteamet i Skellefteå en egen, mer professionell utrustning, och flitens lampa lyste. Men det hade den lokala publiken inte en aning om.

– Vi hann göra 101 nyhetsinslag innan sändarnätet i norr byggdes ut, så att västerbottningarna kunde se vad vi gjorde, minns Eric Forsgren, sedan länge bosatt på Lidingö.

De första sändningarna från tevemasten i Vännäs drog igång i augusti 1960. Året efter stod sändarmasten på Vitberget i Skellefteå klar.

Julbak och julstök i rutan

Några år efter den strida vårfloden i maj 1958 tar Burälven och sågverkssamhället Bureå på nytt plats i teverutan. Ett program med feministen och husmorsikonen Ria Wägner som besökte hembygdsgården, där det var laddat för julbak och allehanda julstök.

Barnen åkte skidor i snön. Det var 27 minusgrader ute, men i den öppna spisen sprakade elden.

– Vår lärarinna Magda Hedlund hade handplockat några elever som skulle vara med i programmet.

Detta minns förre poliskommissarien Göran Markström, 66, numera bosatt i Brände, Ånäset.

– Vi pysslade och sjöng en sång som fröken Hedlund hade repeterat med oss. Hon var intresserad av sång och musik, minns Göran Markström.

Vad minns du av själva inspelningen?

– Vi var uppklädda i vitskjorta och fluga, så det var lite utöver det vanliga, minns Göran.

Minnet lever kvar

Inspelningen tog en hel dag. På skolan i Bureå märktes ett visst avund mot de elever som handplockats till uppdraget. Kanske för att de slapp skolan för en dag, kanske för att några fick vara tevestjärnor för en dag.

– Det var disponentens son Karl Johan Lundberg och hans syster Elisabeth, jag och en tjej som hette Eriksson. Och så lille lintotten Peter Johansson, som var lite yngre och la på ved i spisen.

Efter 55 år är fortfarande teveprogrammet Ria Wägners julstök i Bureå väl bevarat i minnet hos de som var med.

– Jag minns mycket väl hur hon vinkade så här bekvämt med handen, säger Göran och visar. Den vinkningen som hon avslutade alla sina program med.