Lisa Eriksson från Varpsjö mellan Åsele och Dorotea är en av många kvinnor vars förlossning blivit mer dramatisk än planerat. När hon väntade andra barnet gick förlossningen så snabbt att det inte fanns en chans att hinna in till sjukhuset i Lycksele. I stället föddes dottern, Tuva, i en akutbil vid vägkanten cirka två mil utanför Lycksele.
– Det är ju som en skåpbil. Jag fick ligga på en brits och det fanns en stol bredvid, berättar Lisa Eriksson.
Även sjuksköterskan blev paff
Det är inte många som fött barn i en bil som kör. Men det har Lisa Eriksson.
– Jag sa åt dem att fortsätta köra. Hade planer på att hinna fram.
Lisa Eriksson tackar sjuksköterskans lugn för att det gick så bra. Men det råder inget tvivel om var hon helst vill föda.
– Sjukhuset! Barnmorskan blev också lite paff när vi födde efter vägen.
Läs även: Det är riskerna med att föda hemma
Karolina fick besked att åka hem
I februari förra året fick Karolina Henriksson från Dorotea sitt första barn, sonen Rasmus. Hon åkte in i god tid till sjukhuset i Lycksele den 2 februari. Men där fick hon beskedet att åka hem igen. Något de också gjorde.
– De tyckte inte att det gått tillräckligt långt och man litar ju på sjukvården, säger hon.
Men i dag ångrar hon att hon gjorde som hon blev tillsagd. För dagen efter blev läget akut. Redan hemma i huset utanför Dorotea kunde hon känna barnets huvud och de insåg att nu var det bråttom. De ringde efter ambulans, men väntan blev lång.
– Det tog 50 minuter innan ambulansen från Vilhelmina kom, berättar Karolina Henriksson. Den tiden var nästan mest stressande.
Läs även: Hon har fött tre barn – men aldrig hunnit till BB
”Hade varit mer bekvämt på BB”
Till slut kom ambulansen och de kunde börja köra mot Lycksele. Sambon Niklas körde egen bil efter. Det var en kall februarikväll och i ambulansen hoppades Karolina att de skulle hinna fram.
– Det hade varit mer bekvämt om inte annat, att vara på BB.
Barnets huvud kom ut
Men de hann inte fram. Med ungefär fem mil kvar till BB i Lycksele gick det inte att hålla emot längre. Barnet Rasmus huvud, som hon känt redan hemma i Dorotea, kom ut helt och ambulansföraren hann knappt stanna bilen innan sonen föddes. I bilen bakom satt den blivande pappan som inte fick vara med vid födseln.
– Han ser det nog mer som en skräckupplevelse än jag, säger Karolina Henriksson, som planerar fler barn.
– Men då kommer jag lita mer på mig själv än sjukvården. I efterhand tänker man på allt som kunde gått snett. Tänk om bebisen haft navelsträngen runt halsen eller så, säger hon.
Elin Holmgren från Malå väntar sitt tredje barn och hon är orolig inför förlossningen. För med sonen Axel gick det inte som planerat. Elin berättar:
– Det gick relativt fort, från första känningen tog det en timme och 15 minuter innan han kom. Vi ringde ambulans cirka tre mil utanför Malå, i Björksele. Men larmet gick till en avställd ambulans och därför dröjde det innan de kunde möta upp oss.
Till slut insåg Elin att det kommer aldrig att gå och då blev hon jätterädd. För med första barnet började hon blöda väldigt mycket och hon tvingades till operation.
– Jag var livrädd att det skulle hända något. Det var det man tänkte, berättar hon.
Hon fick instruktioner av en barnmorska via telefon att inte ta ut moderkakan och bara stå still och vänta. Som tur är gick allt bra trots att hon och barnets pappa var helt ensamma med den nyfödde sonen.
Nu väntar Elin Holmgren ännu ett barn och hon är orolig inför förlossningen som är planerad till juni.
– Jag vet ju att vi inte kommer hinna. Så det är oroligt säger hon.
Hannas dotter föddes innan lustgasen var kopplad
Hanna Eriksson från Sorsele fick sitt tredje barn förra året. En födsel hon inte kommer att glömma. Hon och hennes man hann bara köra fyra mil från Sorsele när de insåg att det var bråttom och de ringde ambulans.
– Det var stressande eftersom att vi inte visste om ambulansen skulle hinna fram, berättar Hanna Eriksson.
Men det gjorde den. Däremot hann de inte ändra fram till Lycksele. Strax utanför Vindeln-Gransele kom dottern Mia.
– Sköterskan sprang runt och kopplade lustgasen. Men när det var klart hade bebisen redan kommit, berättar Hanna. Just vid födseln tänker man inte så jättemycket. Då vill man bara att det ska ta slut.