Rapporten presenteras av Sveriges lantbruksuniversitet, och bygger på spillningsinventering och spårning av renar försedda med gps.

Resultaten visar att renarna höll sig borta från de betesområden som låg i närheten av platser där byggnationer pågick.

Barriärer

Framförallt höll sig renarna borta från de nya vägarna och kraftledningar som uppstått, troligen för att de betraktades som barriärer i landskapet. De undvek också naturliga passager de använt tidigare.

Enligt forskarna bakom studien, är en slutsats av resultaten att renarnas passager måste identifieras tydligare innan ytterligare utbyggnader sker, för att renarnas vandringsvägar mellan betesmarkerna ska kunna bevaras.

– Det finns en viss mängd betesmarker, och kan inte de användas så måste istället andra områden användas, vilket innebär att de tärs på i förtid. Det blir för lite marker, säger Anna Skarin, forskare på SLU.

Politisk fråga

Vad effekten kan bli på lång sikt är en politisk fråga.

– Antingen måste antalet renar bli färre, och då får renägarna betala priset. Utfodring är bara en kortsiktig lösning. Eller så byggs ingen vindkraft, om det blir så att betesmarkerna inte kan utnyttjas, säger Skarin.