Det råder stora skillnader mellan länen av hur stor andel av alla våldtäktsanmälningar som faktiskt klaras upp. Stiftelsen Tryggare Sverige menar att det är brister hos den svenska polisen som ligger bakom de stora skillnaderna.

”Plötsligt ställde han sig upp”

Umeåbon Ivana Lipovac berättar om händelsen som fick henne att göra en anmälan om våldtäkt. Hon beskriver att hon grät så högt att hon trodde grannarna tre våningar ner skulle höra vad som pågick i rummet.

– Säg bara nej, säg bara hans namn följt av ett nej, då kommer han att fatta. Men det spelade ingen roll, säger hon och fortsätter:

– Plötsligt ställde han sig upp, utan att ens titta på mig, tog på sina kläder och gick ut genom dörren, säger hon sammanbitet samtidigt som hon skakar på huvudet.

”Ännu ett övergrepp”

Ivana anmälde händelsen till polisen en vecka efter att den inträffat. Trots att hon kunde peka ut förövaren, som var en bekant, ansåg åklagaren att det inte skulle gå att styrka att något brott hade begåtts.  Åklagaren skriver i beslutet att uppgift står mot uppgift och att uppsåtligt brott inte bedömdes kunna gå att styrka.

För Ivana Lipovac kändes beslutet som ytterligare ett övergrepp.

– Det stod svart på vitt, vi släpper honom nu, i lagens mening är han oskyldig. Man blir sviken igen, att det inte finns chans till upprättelse någonstans, säger Ivana uppgivet.

Bara nio procent leder till åtal

I Sverige leder omkring tjugo procent av våldtäktsanmälningarna till åtal, vilket är en förutsättning för att en fällande dom ska kunna bli av. Men vart i landet man bor spelar roll för om brottet ska klaras upp och leda till att våldtäktsmännen döms.

Södermanland och Västernorrland är uppklaringsgraden över 40 procent. Men i Västerbotten leder endast nio procent av våldtäktsanmälningarna till åtal.

Bristerna hos polisen

Genom att sammanställa statistik från BRÅ (Brottsförebyggande rådet), från 2010 och framåt, tillsammans med djupintervjuer har stiftelsen Tryggare Sverige försökt ta reda på varför det är så stora skillnader mellan länen. De menar att en stor del beror på brister inom det svenska polisväsendet.

– Ingen kan svara på hur många utredare som behövs? Vilken organisation ska man ha? Vilken utbildning och kompetens behövs? I och med att den typen av frågor inte är utklarade, så vet vi inte heller om polis och åklagare har förmågan som krävs för att kunna utreda de här brotten, säger Magnus Lindgren på Tryggare Sverige.

Vet inte vad siffrorna beror på

I Västerbotten, där endast nio procent av våldtäktsanmälningarna leder till åtal, kan inte heller polisen med säkerhet säga vad siffrorna beror på. Men menar att det kan vara kopplat till statistiska avvikelser eller bero på regionala skillnader i hur domstolarna har för vana att döma.

– Man kan inte bara titta på statistiken och jämföra län för län rakt av. Man måste faktiskt titta på de enskilda ärendena och vad som skiljer dem åt, säger Lars Wahlberg, polisområdeschef i Västerbotten.

Har gått vidare

I dag har Ivana Lipovac gått vidare, hennes sätt att bekämpa den skam och uppgivenhet hon kände efter händelsen är att berätta om vad hon varit med om.