I dag är det exakt 30 år sedan Olof Palme sköts till döds på öppen gata i centrala Stockholm. Ett statsmannamord som fortfarande efter tre decennier är ouppklarat.

Olof Palme är i dag mest känd för sitt engagemang i de storpolitiska, internationella frågorna – men han var också nära gräsrötterna och hade täta band till partikamraterna ute i landet.

”En varm person”

En av dem var Bo Forslund.

– Jag minns honom som en oerhört varm person. Omtänksam, ödmjuk. Han var inte den som han ofta utmålades som i media. Som debattör och internationell politiker var han en person, men i de mindre sammanhangen var han en helt annan, säger Bo Forslund.

Bo Forslund var socialdemokratisk riksdagsman i 20 år, från 1974 till 1994. Mellan 1975 och 1986 var han ordförande för Medelpads socialdemokrater (innan man gick ihop med Ångermanland till ett länsförbund) och han var också kommunfullmäktigeordförande i Sundsvall i hela 26 år.

Hälsade på hemma

Mötena med Olof Palme blev därför många genom åren. Som till exempel i början av mars 1985, när Palme inledde sin valturné i Sundsvall.

Som vanligt vid Olof Palmes besök i Medelpad var det Bo Forslund som tog emot, och också skjutsade statsministern mellan de olika besöken och mötena han hade inplanerade.

– Det blev ju så att i och med att jag var ordförande för partidistriktet så var det jag som var värd för hans besök här, i olika sammanhang. Han var också hemma hos oss vid några tillfällen, berättar Bo Forslund.

Tog tupplurer

– Han hade en otrolig förmåga att kunna koppla av mellan hållpunkterna. Jag minns att han vid ett par tillfällen tippade omkull sig i vår soffa, somnade direkt och sov i tio minuter eller så. Sedan vaknade han – pigg som en mört och redo för nästa programpunkt, berättar Bo Forslund.

Han minns också en episod som vittnar om Olof Palmes välkända ointresse för tekniska och praktiska saker.

– Jag skulle köra honom till ett av möterna han skulle närvara vid, och han lutade sig bekvämt tillbaka i sätet och somnade till. Sedan vaknade han med ett ryck, tittade på bilens instrumentpanel, pekade på mätarna och frågade: ”Vad är det där?”

”Varvräknare? Onödigt”

– Jag förklarade att det ena var hastighetsmätaren och det andra varvräknaren. ”Varvräknare? Vad ska man ha en sån till??” Jag förklarade ytterligare och då sa han: ”Det måste väl ändå vara jäkligt onödigt.”

Bo Forslund hymlar inte med att Olof Palme var något av en politisk idol för honom.

– När man såg honom arbeta bakom kulisserna och förbereda sig...så otroligt professionell. Enormt intelligent, verbal och bildad. Och han pratade sju språk flytande. Jag måste erkänna att man blev väldigt imponerad av honom.

Dottern berättade

Det var genom en av döttrarna, som bodde i London vid tiden för mordet, som Bo och hans fru Elsy fick chockbeskedet. Strax efter midnatt under mordnatten, alltså bara knappt en timme efter dödsskotten, ringde hon hem till dem för att fråga om det var sant, det som en taxichaufför berättat för henne.

Då var nyheten alltså redan ute i den brittiska huvudstaden – medan svensk radio och TV fortfarande inte hade några rapporter om vad som hänt.

Chock och bestörtning

– Det var naturligtvis fruktansvärt chockartat. Och redan dagen efter, under lördagseftermiddagen, arrangerade jag och mina lokala partikamrater en minnesstund på Stora torget i Sundsvall. Flera hundra personer kom trots att det var kort varsel, och internet och mobiltelefoner fanns ju inte då. Det kändes viktigt att få samlas och sörja.

– Jag minns att jag tänkte: vart är vi på väg när en regeringschef kan mördas på öppen gata på detta sätt, i lilla Sverige? Det känns också som om Sverige förändrades i och med händelsen. Vårt land blev sig inte riktigt likt efter det här. Och det brukar jag tänka på än i dag, säger Bo Forslund.