Lena, som är ett fingerat namn, har hört av sig till SVT Nyheter Västernorrlands granskning av vardagsbrotten.
Lena och hennes make vet hur det är att bli offer för ouppklarad brottslighet. De utsattes för ett grovt rån och misshandel i en småort utanför Piteå. De maskerade rånarna rusade in när paret låg och sov i sitt hem, och rånade paret på värden för nära en miljon kronor.
”Slagen med kofot i ansiktet”
Rånarna tog sig in via ett fönster i hallen när Lena och maken låg och sov. Lena vaknade först och upptäckte till sin förfäran att två maskerade män stod vid sängkanten. Hon försökte väcka sin make som först viftade bort makans varning, men när han vid andra varningen lyfte sig upp ur sängen blev han slagen med en kofot i ansiktet av en av rånarna, ett slag som ledde till permanenta hörselskador. Maken var däckad när paret därefter bands fast vid sängarna.
– Rånet varade i flera timmar. Vi blev misshandlade och dödshotade flera gånger. Först en timma efter att rånarna stack kunde jag bryta mig loss, säger Lena.
Paret rånades på dyrbara klockor, datorer, kameror, etcetera – värdesaker för nära en miljon kronor.
Besvikna över polisens insats
När paret blickar tillbaka på polisens utredning och alla år som gått känner de frustration och besvikelse.
– I början tänkte jag ”aja, det här kommer klaras upp ganska snabbt”, men sex år har gått och ingenting har hänt, säger Lena.
I början hade Lena och maken tät kontakt med polis, men de tycker kontakten aldrig riktigt varit bra. Lena berättar att polisen saknade intresse för deras ingångar, att det rådde brist på information från polisens sida, och att polisen ofta var svåråtkomlig. Men det största felet polisen gjorde enligt paret var att rikta fokus åt fel håll.
– Ett halvår av brottsutredningens dyrbara tid ägnade polisen åt att kolla vår bakgrund i Göteborg. De försökte hitta eventuella spår där. När de sen upptäckte att det inte fanns något att hämta där, ja, då var det försent, säger Lena.
Paret fick 60 000 kronor i kompensation från Brottsofferjouren för att de bedömt att polisen begått misstag i utredningen.
”Jag kan glömma, men aldrig förlåta”
Lena berättar att hemmet blev ett slags fängelse för henne och maken. De försökte byta sovrum och gå vidare. De hade till och med tankar om att sätta in galler på fönstren. Men inget hjälpte. De var illa tvungna att flytta.
– Vi sålde allt och åkte, utan att veta vart, och vi hamnade i Sundsvall, säger hon.
Får ofta ångestattacker
Idag är båda sjukpensionärer och lider av posttraumatisk stress-syndrom, en form av ångeststörning som kan uppkomma efter ett trauma.
– Före rånet visste jag inte ens vad rädsla var. Idag känner jag inte ens trygghet i mitt egna hem. Jag kan inte lita på samhället, på polisen, på ingen, säger hon.
Lena berättar att hon har ständigt ont i magen, att hon ofta får ångestattacker och att både hon och maken undviker platser där många människor är samlade. De har svårt för hastiga rörelser och ljud för det triggar ofta ångestattacker. Paret upplever att samhället tror sig gjort gengäld genom materiell ersättning, men det är inte de materiella skadorna som besvärar, utan de psykiska, de själsliga.
– Vi vill bara veta vem det var och varför, på något vis hade det känns bättre och tryggare om vi fick veta det, säger Lena.