Unga far illa på nätet

Uppdaterad
Publicerad

Allt fler ärenden där barn är brottsoffer kommer till åklagarkammaren i Sundsvall. Många av ärendena handlar om ofredanden och övergrepp via nätet och olika chatprogram.

Bara i mars rör det sig om totalt 76 nya brottsmisstankar där barn är offer. Siffrorna gäller hela länet och åklagare Stina Sjöqvist ser att många av utredningarna handlar om ofredanden via nätet. Det som börjar som en sexuell invit kan sluta betydligt värre.

– Det kan leda till svårare sexuella övergrepp. När man tvingar barn och ungdomar att utföra olika former av sexuella övergrepp på sig själv för att visa det i bild och film för någon annan. Det kan vara via nätet, Internet, eller så är det olika former av chatprogram. Kik, snapchat och sådana kontakter som barn och ungdomar har i dag, som vuxna kanske inte är så insatta i alla gånger, säger hon.

Fler anmälningar

Hon säger att det blivit vanligare, men kan inte bedöma om det är en verklig ökning eller om fler anmäler.

– Jag hoppas att det är anmälningsbenägenheten som ökar och att man förstår att det inte är ok att bli utsatt för såna här saker, säger kammaråklagare Stina Sjöqvist

Ökad utsatthet

Men trots att anmälningarna hopar sig tror hon att många drar sig för att anmäla. På grund av skamkänslor. Och Carina Söderlund på studieförbundet Bilda som föreläser om barn och nätet, tycker sig märka att problemen faktiskt ökar. Barn är mer utsatta i dag, säger hon.

– När jag pratar med barn och ungdomar, som jag gjort i 15 år i det här  jobbet, så tycker jag mig se att det är fler som tar kontakt ute på nätet än för tio år sedan. Så jag tycker att det finns en större fara. Det är inte bara  att man vet vad man ska anmäla. Vi måste försöka sätta ner foten mycket bättre än i dag, säger hon.

Övergreppen eskalerar

I utredningarna har det framkommit att förövarna kan tråla efter offer. Gärna unga tjejer som är osäkra, som beskriver att de har problem till exempel. Och tillvägagångssättet är utstuderat. Det kan börja som en till synes oskyldig kontakt, fortsätter med smicker, sedan kommer förfrågan om bilder: bar överkropp till att börja med.

– Man kanske vill höra att man är fin och så skickar man den här bilden. Den här bilden blir sedan ett påtryckningsmedel för att skicka en helt annan typ av bilder. Man har då den här bilden som påtryckningsmedel: Om du inte skickar en bild på ditt underliv, så lägger jag ut den första bilden på din facebook, eller jag sprider den på olika sätt. Det är lätt att man fastnar och inte vet hur man ska ta sig ur det här, säger åklagare Stina Sjöqvist.

Omedvetna föräldrar

Båda menar att många föräldrar är omedvetna om vilka risker deras barn utsätts för på nätet. Man ska inte överdriva, säger de. Men heller inte underskatta riskerna, menar dom.

– Det finns många sajter som man byggt system runt som är ganska bra. Men det finns också onlinesajter där man kan gå in och spela online med andra där det nästan inte finns något regelverk alls. I de lägena är det öppna chatter. Ett alternativ är att titta på dom här och hur barnen använder dom, säger Carina Söderlund.

”Falsk trygghet”

Hon menar att det är en falsk trygghet att barnen sitter hemma.

– Man känner att man har kontrollen. Men det är en oskyddad verkstad. Vi skulle aldrig lämna våra barn på Sergels torg på lördagnatt klockan tolv. Men den här världen släpper man lös, säger hon.

Prata med barnen

Rådet de ger är att skaffa kunskap. Ta reda på vilka spel, appar och chattforum som barnen använder och hur de fungerar. Ställ frågor till barnen, men förbjud och fördöm inte.

– Barn har en stor del av det sociala livet på nätet och det måste de få ha. Det gäller att inte vara fördömande eller moraliserande utan att man har ett öppet klimat så att barnet känner att det när som helst kan komma och berätta. Det ligger väldigt mycket skam och skuld i det här. Man frågar sig hur kunde jag gå med på det här. Hur kunde jag skicka första bilden och då tycker man att man får skylla sig själv. Men det finns inget sådant. Vem som helst hade kunnat hamna i den här situationen, säger Stina Sjöqvist.

– Den största faran är omedvetenhet hos vuxna, att man inte samtalar med barnen och att det blir en klyfta mellan vuxenvärlden och barnen, då vågar de kanske inte berätta när det händer något. De är rädd att man kastar ut datorn, säger Carina Söderlund.

Det finns flera hemsidor bland annat Brottsoffermyndighetens www.jagvillveta.se eller BRIS och Fryshuset mfl:s  surfalungt.se där både barn och vuxna kan lära mer om möjligheter och faror på nätet.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.