Betty, ursprungligen från Iran och Rebecka har bara varit språkvänner i en knapp månad. Men det märks att de redan har funnit varandra, när jag träffar dem i Bettys lägenhet i Arboga. Bettys döttrar som är 6 och 7 år rusar till dörren när Rebecka försiktigt knackar på, stiger in och säger hej.

Döttrarna, som precis som mamma varit i Sverige i drygt ett och ett halvt år, går i skolan och pratar i princip redan flytande svenska. För Betty har det varit betydligt svårare att hitta personer att tala svenska och umgås med, och hon är väldigt glad över att ha fått Rebecka som språkvän.

– Jag behöver tala svenska. Att träffa Rebecka har gjort att jag kan tala bättre. Betty berättar att det svåraste är när svenskarna pratar fort. Då är det svårt att höra. Med en språkvän kan man sitta ner, ta det lugnt och fråga om om man inte förstår direkt. Rebecka har också kunnat förklara vissa ord, verb och pronomen för Betty som hon inte förstått.

”Jag är lika nyfiken som hon”

Rebecka berättar vad Betty och hon gör när de träffas.

– Vi har mest fikat och suttit och pratat. Vi behöver ju lära känna varandra lite mer. Sen tänker jag att vi ska laga mat ihop och lära oss om varandras kulturer. Jag är ju lika nyfiken på Betty som hon kanske är på mig och Sverige.

Rebecka har också hjälpt Betty med vissa kontakter inom olika myndigheter och har fått en helt annan syn på hur det svenska samhället fungerar. Framförallt hur svårt det kan vara om man inte kan språket.

– Dels har det gett mig en förståelse för hur svårt det kan vara att komma in i det svenska samhället. Jag är ju född och uppvuxen i Sverige, och har ju egentligen inte haft några problem med att utbilda mig och få jobb och så vidare. Men kommer man från ett annat land och inte kan språket är kontakter med arbetsförmedling och a-kassa osv inte så lätt.

Vill börja arbeta

Betty är utbildad sjuksköterska i sitt ursprungsland Iran, och vill så snart som möjligt börja arbeta i Sverige. Det var en av anledningarna till att hon anmälde sig till Arboga kommuns språkvänsprojekt.

Monica Jonsson, som är kommunens samordnare i projektet, berättar att människor har olika anledningar att anmäla sig till projektet. En del vill skaffa sig svenska vänner, unga som kanske saknar föräldrar vill ha en äldre person att rådfråga om livet men de allra flesta anmäler sig för att de vill träna svenska och få en inblick i det så kallade svenska samhället. Monica har gjort 21 matchningar och säger att hon är duktig på att matcha rätt personer.

– Första gången träffas man tillsammans med mig på neutral plats och har möjlighet att känna sig för med varandra utan några förpliktelser. Jag informerar då om att man själv bestämmer hur ofta man ska träffas. En gång i veckan eller en gång i månaden eller så. Om det inte känns bra efter de första gångerna kan man höra av sig till mig så hjälper jag till att avsluta. Men det har jag inte behövt göra en enda gång hittills, berättar Monica.

Hon påpekar också att hon inte matchar ihop singelmän och singelkvinnor även om hon fått förfrågan då och då.

– Sånt får andra sköta, skrattar hon.

Skriande behov

Behovet av svensktalande språkvänner är jättestort i Arboga. Monica har 120-130 nya svenskar som vill ha en språkvän.

– Just nu har jag behov av män. Gärna unga svensktalande ensamstående killar som kan tänka sig att vara språkvän.

För att få eller bli språkvän kan man gå till biblioteket i Arboga. Där får man fylla i en enkät med sina intressen, ålder och hur ens livssituation ser ut. Man kan också önska om man vill ha kontakt med en familj eller en kvinna eller man.

Monica som matchar språkvänner tittar bland annat på utbildningsnivå, intressen och att man lever ett någorlunda liknande liv när hon föreslår matchningar, och hittills har hon inte haft ett enda par eller familj som ångrat sig eller där det inte fungerat. Men det är helt ok att ändra sig berättar Monica.

Vad är då syftet med att Arboga kommun satsar på språkvänsprojektet?

– Det är ett led i integrationsarbetet i Arboga. Man kommer lättare in i samhället och det minskar spänningarna i samhället när människor lär känna varandra, säger Monica.