Skälet till det är att redan första meningen i uppgörelsen är en osanning:
”Välfärdens, inklusive skolans, verksamheter är ingen marknad.”
Men skola, vård och omsorg är i dag marknader, oavsett vad olika partier eller medborgare tycker om det.
En marknad där en mängd aktörer har byggt upp miljardvärden.
Marknad med miljardvärde
De värdena kan inga politiker radera ut efter eget huvud hur gärna de än vill.
Även om de får förslagen genom riksdagen – vilket ju inte heller är självklart – så kan det visa sig att flera av förslagen är juridiskt ogenomförbara.
Att ge kommunerna veto när det gäller friskoleetableringar är ganska oproblematiskt rent juridiskt, likaså att skärpa kraven på bemanning i vård och skola. Det går också att ta bort tvånget för landstingen i Sverige att ge folk valfrihet i primärvården.
Allt det gör förstås att lönsamheten och möjligheterna till vinster och klipp genom expansion minskar. Det avskräcker säkert en hel del vinstjägare från att överhvudtaget ge sig in i branschen.
Kan fortfarande göra vinster på mormors vård
Men att det blir svårare att berika sig på mormors omsorg eller barnens utbildning, betyder inte, som Ulla Andersson (V) sa på dagens presskonferens, att det blir omöjligt.
För att ingen längre ska kunna berika sig, måste regering och riksdag gripa in i existerande bolag och i praktiken förbjuda dem att förfoga över sina tillgångar.
Man kan möjligen begära av bolagen att de skriver nya syftesparagrafer i sin bolagsordning, men att tvinga bort vinstsyftet är inte lika enkelt.
Det handlar om aktiebolag, som i dag drivs med syftet att göra vinst och därför har ett värde.
Därför kommer regeringens ambitioner att krocka med äganderätten, och det blir mycket svårt att genomföra det man lovat utan att bryta mot grundlagen.
Vilka som ska få tillstånd att driva välfärdsverksamhet utreds redan sedan flera år tillbaka, i den förra regeringens ägarprövningsutredning.
Utredningsförslag 2016
Efter tidernas största skolkonkurs, John Bauerkoncernens, och SVT:s granskning av den i dokumentären ”Skolfesten”, svängde dåvarande finansminister Anders Borg (M) 180 grader och ville kasta ut riskkapitalbolagen ur välfärdssektorn. Lösningen blev till slut att skicka frågan om krav på långsiktighet i ett tilläggsdirektiv till nämnda ägarprövningsutredning, och förlänga utredningstiden till 1 november.
Redan om några veckor kan vi alltså få någon klarhet i hur realistiska vissa av dagens förslag är.
Men den stora frågan om vinstförbud, eller ett lågt reglerat vinstuttag i stället för utdelning, får vi vänta till 2016 på utredningsförslag om.
Och under tiden blir osäkerheten så total att välfärdsmarknaden knappast lär locka till sig några nya vinstjägare, vare sig riskkapitalister, driftiga entreprenörer eller rektorer som vill kunna casha hem vid pensionen.
Många av de riskkapitalbolag och företagare som äger och driver välfärdsföretag idag har hela det senaste året tvingats se marknadsvärdet på sina företag minska på grund av debatten och förslagen om att stoppa riskkapitalbolag och vinstjägare, och det är ingen vågad gissning att marknadsvärdena sjunkit ytterligare i dag, och att mormor och barnbarnen blivit ännu något mindre värda som handelsvaror.