Opinionsmätningarna har varit glesa i Nevada. Två sena mätningar visar att det nu är praktiskt taget jämnt mellan Clinton och utmanaren, Bernie Sanders, som kallar sig demokratisk socialist. En tredje visar Clinton på plus sex procent.
Men mätningar i Nevada är på grund av valsystemet oerhört osäkra. De är också så dyra att utföra att det görs mycket få.
Nomineringsvalet i Nevada kallas nu ett ”ovanligt viktigt test” för de båda demokraterna. För Sanders handlar det om att han vill visa att han kan besegra Clinton igen – eller komma mycket nära henne.
Enligt medieuppgifter har han gett ut dubbelt så mycket som Clinton på tv-reklam. Han anses ha en fördel i att väljare kan registrera sig på valdagen.
Brandvägg
Det har redan tidigare talats om panik i Clintons läger och att hon skulle behöva bygga om sitt valmaskineri.
Hon utgick från att hon snart skulle få ett övertag över Sanders, därav ordet ”brandvägg” – för att lugna sina anhängare att hon skulle börja vinna.
Men det gäller inte bara att lugna anhängarna. Det gäller att lugna också dem i partitoppen som – vad man kan förstå – börjar se hennes valkampanj som misslyckad. Och det gäller att lugna dem som väntar med sina miljoner för att ge en kandidat med vinstchanser ekonomiskt understöd.
Dämpar förväntningarna
I Iowa vann hon knappt, i New Hampshire förlorade hon stort. De fåtaliga mätningar som tidigare gjorts i Nevada visade på en skyhög ledning för Clinton.
Nu dämpar alltså hennes egna talespersoner förväntningarna i Nevada. Det kan vara taktik – för att senare kunna blåsa upp en eventuell vinst till en propagandamässig jättetriumf.
Nomineringsvalen hos partierna är inte bara till för att utse delegater, som ska rösta fram partiets presidentkandidat i juli.
Valen är lika mycket ett trovärdighetstest: Har denna kandidat chansen att vinna?
Börjar kamma hem vinsterna
Opinionsmätningarna för följande val – den 27 februari i South Carolina och den så kallade ”supertisdagen” den 1 mars, då demokraterna håller val i 11 delstater – ger Clinton en klar ledning.
Bedömare – och Clinton själv – menar nu att det är efter South Carolina som Hillary Clinton verkligen börjar kamma hem vinsterna.
Om Bernie Sanders går bra i Nevada är det en sensation. Han har haft framgångar i Iowa och New Hampshire som har övervägande vit befolkning.
Det anses ha gynnat honom, som är senator för delstaten Vermot med 95 procent vita. I Nevada är drygt 30 procent svarta eller med latinamerikansk bakgrund.
Bryta upp banker
Hos de senare två grupperna har traditionellt Hillary Clinton (och hennes man, förre presidenten Bill Clinton) legat väl till.
Sanders kritiserar Clintons nära anknytning till Wall Street och alla de miljoner hon fått för att hålla tal bland annat i finanskretsar. Och han vill bryta upp de stora bankerna.
Sanders angriper Clinton i en stat som drabbats speciellt hårt av Wall Street: Antalet konkursförsäljningar av bostäder efter krisen 2008 är rekordstort i delstaten.
Kan bli en nackdel
Clinton startade ett kampanjkontor redan i april 2015 och bearbetade invånarna. Sanders började sex månader senare och det har rapporterats stora publiksiffror för hans möten.
Clinton trodde – och verkar fortfarande tro – att hon kan vinna på att hänvisa till sin stora politiska erfarenhet.
Men det kan vara en nackdel när det är tydligt att många i partierna är trötta på etablerade politiker. Åtminstone tycks de vara det, de som går och röstar.
Kan gynna Sanders
En mätning i Nevada visade att bara tio procent ansåg att Clinton var trovärdig, Sanders siffra var 47 procent.
Sanders har en fördel av valsystemet. Det är ett så kallat caucus, inte ett primärval. I primärvalet röstar man på vanligt sätt med en röstsedel som stoppas ned i en valurna.
Caucus är folkförsamlingar för grannar. Man går till ett möte på kvällen i någon samlingslokal. Efter inledande tal är proceduren att folk ställer sig i grupper på olika ställen i rummet beroende på vilken kandidat man väljer.
Är det för få i någon grupp löses den upp och gruppmedlemmarna får välja att sluta sig till en annan grupp.
Clintons besvikelse
Valproceduren kan gynna Sanders: Hans valrörelse bygger på unga entusiastiska människor som är mycket aktiva. Samtidigt är väljarnas ungdom en nackdel för honom: De anses ha mindre benägenhet att rösta, även om man i delstaten kan registrera sig för deltagande under valdagen.
En stor besvikelse för Clinton måste vara att hon inte nått yngre kvinnor. De har gått till Sanders. Samtidigt har hon ett övertag i mätningar som gäller hela USA.
Men också här kan man ställa hypotetiska frågor. Vad händer om Sanders fortsätter att gå framåt? Börjar hennes väljare tveka om hennes chanser att vinna och går över till något så exotiskt i USA som en socialist?