Justitiemordkommissionen har bedrivit sitt arbete i drygt två år. Från och med den 1 januari 2004 fråntogs domstolsväsendet och åklagarmyndigheten ansvaret för resningsansökningar i brottmål. Ansvaret för att avgöra om en dömd person ska få en andra chans att få sin sak prövad föll istället på den nyinrättade Kommisjonen för gjenopptakelse av straffesaker, populärt även kallad Justismordkommisjonen.

Skälet till att regeringen valde att inrätta den nya kommissionen var flera uppmärksammade fall där dömda, ofta med hjälp av eldsjälar, fått slita i åratal för att bli rentvådda. Mellan åren 1992 och 1999 slutade 40 domar med frikännande efter att de tagits upp på nytt i domstol. Ett av de mest uppmärksammade fallen handlade om Per Liland som fick 21 års fängelse för ett mord i Fredrikstad 1970. Han frikändes i november 1994 efter att ha suttit av 12 år av strafftiden.

Fristående från rättsväsendet
Enligt justitieminister Odd Einar Dørum var det tydligt att resurssvaga personer, som kanske inte behärskar det norska språket, inte har samma möjligheter att få sin sak prövad igen. Därför ville regeringen att det skulle bli samhällets ansvar att rätta till fel som uppstått i rättsprocessen. Ett liknande förfarande fanns redan i Skottland, England och Wales.

Justitiemordskommissionen är ett domstolsliknande förvaltningsorgan som arbetar fristående från rättsväsendet. Kommissionen har ansvaret för att avgöra om brottmål ska öppnas och att de sedan utreds genomgripande, något som de norska domstolarna haft en passiv inställning till.

Villkoren för att kommissionen ska ta sig an ett brottmål är att det finns ny bevisning som kan leda till att personen kan få mildare straff eller rentav bli frikänd. Ett annat skäl kan vara att domen eller brottsutredningen har skett i strid med folkrätten och att det finns skäl att tro att en ny prövning skulle ge ett annat resultat. Det kan också vara så att någon av aktörerna i rättsprocessen har begått brott som kan ha inverkat på domen.

Förfarandet skiljer sig från tidigare praxis som innebar att den instans som dömde den slutliga domen också skulle avgöra om en ny utredning skulle göras och om fallet eventuellt skulle behandlas på nytt.

Kommissionen bedriver egna utredningar
Kommissionen har fem medlemmar och tre vicemedlemmar som fattar beslut om brottmålen ska prövas på nytt. Till sin hjälp för att komma fram till beslutet har man ett sekretariat med åtta anställda varav sex utredare.

Justitiemordskommisionen bedriver en egen utredning och håller exempelvis förhör inför öppna dörrar, gör personutredningar, sätter in polisspaning och vidta tvångsåtgärder. När utredningen är klar och det visar sig att det finns fog för att den första domen var felaktig ska annan domstol än den som fällde personen ta upp fallet på nytt.

Kommissionen kan också på eget initiativ öppna ett brottmål på nytt om det framkommer information som kan tyda på att en person är felaktigt dömd.

Som väntat ökade antalet resningsansökningar markant efter att justitiemordskommissionen inrättades. Efter bara fem månader hade juristerna fått hela 140 ärenden på bordet och de dominerades främst av sexualbrott, våldsbrott och trafikbrott.

Teresia Dunér, SVT Text och webb

Källor: Aftenposten, Aftonbladet, Norska justitiemordkommissionens hemsida