Det är stilla på Atens gator. Luften är full av förväntan.
Vallokalerna öppnade klockan sex svensk tid (klockan sju grekisk tid) men anstormningen väntas först lite senare på dagen.
De flesta människor vi träffar har bestämt sig.
– Förut röstade jag på det konservativa Ny demokrati, men senaste gången blev det Tsipras. Han lovar att han ska stödja de fattiga och därför blir det ett nej, säger Labrini Kotsirou till SVT Nyheter.
Valet handlar i stort om hur åtstramningarna av den grekiska ekonomin ska ske för att landets ska få låna mer pengar för att kunna betala av lån och hålla igång ekonomin med utbetalning av till exempel pensioner och offentliganställdas löner.
Opinionsundersökningarna visar dött lopp
Regeringspartiet vill bland annat höja skatter för höginkomsttagare. Medan långivarna vill höja vissa momssatser, begränsa förtidspensioneringar och öka antalet privatiseringar.
Många unga vi möter tycker långivarnas förslag är drakoniskt och ska rösta nej.
Sofia Tsandiri är av motsatt åsikt:
– Det är alltid lättast att skylla på någon annan. Nu måste vi själva ta ansvar för situationen, säger hon.
I de senaste opinionsundersökningarna har det in princip varit dött lopp mellan de båda sidorna. Generellt kan man säga att ja-sidan vuxit sig starkare under veckan som gått. De osäkra väljarna har legat på ungefär tio procent.
– Jag har inte bestämt mig. Det spelar ändå ingen roll hur jag röstar. Ingenting kommer ändras för politikerna tänker bara på sig själva, säger Dimitra Koukaki.
Splittrar familjer
Folkomröstningen får känslorna att svalla – och många familjer har svårt att enas.
Dimitris Danikoglou kommer att rösta ”ja” eftersom han fruktar Grekland skulle vara i fara om landet tvingas lämna EU. Hans dotter Alexandra röstar ”nej” eftersom hon är trött på ”att de rikare europeiska nationerna kör med Grekland”.
Sonen Nikolas tror att det polariserade Grekland kan vara på randen till ett inbördeskrig, och röstar därför ja – medan hans mor Dimitra Danikoglou misstror båda sidorna och inte röstar överhuvudtaget.
Det finns fler som avstår från att rösta, som exempelvis gatumusikanten Phoebus Demian:
– Som anarkist stannar jag hemma. Ett nej betyder ändå att vi kommer godkänna långivarnas förslag längre fram. Det är som att säga till någon ”du kommer att svälta ihjäl men du behöver inte göra det nu utan om tio dagar”.