Det är Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor som har gjort enkäten. Brukarna har fått svara på hur de ser på hjälpmedlen i sig, samt landstingets stöd under hjälpmedelsprocessen.
De flesta brukare var nöjda med sina hjälpmedel. Men när frågorna blev mer detaljerade och handlade om de fyra stegen i hjälpmedelsprocessen, förskrivning, utprovning, utbildning i användandet och support var bilden inte lika ljus. Det kan sammanfatts såhär:
* Områdena utbildning och support får betydligt lägre betyg än områdena utredning och utprovning av hjälpmedel.
* Gruppen teckenspråkiga med dövblindhet är överlag mindre nöjd än gruppen hörselskadade med dövblindhet som kommunicerar med talad svenska. Det gäller speciellt inom områdena utbildning och support.
* Gruppen yngre tycks inte känna sig lika beroende av landstingens utbildning och support som de andra.
* Gruppen som helhet tycker att landstingens attityd gentemot dem kan vara bättre.
En skiljelinje går mellan döva och hörselskadade. 65 procent av dem som svarat har talad svenska som förstaspråk, 35 procent har teckenspråk som förstaspråk.
Dövgruppen är betydligt mindre nöjd, framför allt med utredning och support. Det beror sannolikt på de kommunikationsproblem som kan uppstå mellan en teckenspråkig brukare och en icke-teckenspråkig professionell, även i de fall då det finns tolkar med.
Länk till Nationellt Kunskapscenter för Dövblindfrågor och hela rapporten::
http://www.nkcdb.se/readreportage.asp?article_id=562&infogrp_id=29