Man kan närmast kalla debatten tråkig, återhållen. Eftersom Biden ofta också låter tungan löpa för mycket, kan tänka sig att båda kampanjerna bestämt sig för att hålla tillbaka de två.

Man kan nog ge debatten betyget oavgjort. Det betyget påverkas av att Palin klarade den ganska väl. Kanske därför att den aldrig handlade om henne och Biden.

De båda angrep mest vad McCain och Obama sagt. Biden undvek allt för att verka alltför erfaren, vilket kunde tolkas som machoaktigt stöddig. (Så här kan man tala om ett plus för honom också.)

Det var tydligt att kandidaterna inte skulle gå åt varandra. Inget om Palins närvaro i mystiska häxfördrivningsscener i en kyrka. Men man fick intrycket att Alaska nu blivit USA:s centrum.

Argumenten känns igen: McCains medansvar för krisen genom stöd till Bush. McCain fortsätter Bushs politik.

Och omvänt: Obamas utrikespolitik är farlig. Skatterna höjs. Nu måste man se framåt, inte och leta syndabockar.

Detta var sista chansen för Palin att prägla en annan bild av sig själv än den hon fått på sistone genom konstiga uttalanden i TV-intervjuer.

Kampanjen kan nu hävda att hon klarade sig och därför är kompetent att bli vicepresident. Alltså därför att hon inte gjort bort sig.

Det återstår att se om Palins framträdande påverkar McCains siffror eller om han förknippas för mycket med krisen, som de senaste veckorna dragit ner hans siffror. Kan han hjälpas av en ny Palin-effekt?

TV-bolagen CBS och CNN gjorde mätningar efter debatten. I dem fick
Biden klart bättre siffror. Men på frågan om kandidaten gjort bättre än väntat, fick Palin högre siffror: 84 procent.

Det kan tilläggas att inför alla dessa debatter försöker båda kampanjerna höja motståndarens debattkvalité till skyarna. Målet är att därmed sänka förväntningarna på den egna kandidaten. Vilket i sin tur kan ge bättre siffror om kandidaten klarar sig bättre.

BO INGE ANDERSSON
utrikeskommentator, Rapport/SVT