När Vattenfalls planer på att sälja svenska elnät för 50 miljarder kronor var uppe till diskussion sade regeringen bestämt nej till planerna. Men det var först långt senare, när de blev offentliga, som Lars G Josefsson sade att de inte skulle bli av.

När statssekreterare Ola Alterå, Maud Olofssons närmaste man i näringsdepartementet, talade på Vattenfalls årsstämma uppmanade han i skarpa ordalag koncernen till att koncentrera sin verksamhet på arbetet med omställning och förnybar energi istället för att köpa in sig i nya företag i andra länder.

Som regeringen ser det har Vattenfall inte hörsammat dessa krav.

Regeringen säger sig också vara ovetande om det avtal som Vattenfall skrivit som innebär att bolaget är obegränsat skadeståndskyldigt i händelse av en olycka vid något av bolagets kärnkraftverk i Tyskland.

Vattenfalls agerande har lett till att Maud Olofssons auktoritet som minister och ägare har underminerats.

En förklaring till att näringsministern har problem med att styra Vattenfall kan vara att de som driver företag inte känner respekt för politiker som ägare. I näringslivet ska man tjäna så mycket pengar som möjligt. Då kan det vara svårt att acceptera att ägarskap kan användas till andra mål än att tjäna pengar.

Centern som styr miljödepartementet vill ju vara regeringens grönaste parti. Att samtidigt vara ägare till ett bolag som mest förknippas med brunkol solkar den bilden. Dessutom har Maud Olofsson gått med på en för hennes parti mycket känslig uppgörelse om kärnkraft med de övriga allianspartierna.

Mot den bakgrunden vill hon ogärna stå som ägare till ett bolag som säger sig ha planer på att bygga nya kärnkraftverk.

Margit Silberstein,
inrikespolitisk kommentator Aktuellt