För att ordna folkbokföring och registrering hade jag anmält mig på kommunkontoret. Sedan ringde en artig polisman och bestämde tid för besök en lördag. Han kom, plockade fram sina papper, tittade på mitt svenska pass och kontrollerade de personuppgifter jag tidigare anmält på kommunkontoret.

Polisens besök ska bekräfta att det verkligen är jag som bor på angiven adress, och det ger dessutom polisen personkännedom om sitt distrikt.

-Och så betyder hembesöken extra pengar på lönen, eftersom det oftast är lördagstjänst, skrattar polismannen.

Integritet?
Det är andra gången för mig i Bryssel, så jag känner till rutinerna. Förra gången var det en polisman och en poliskvinna som kom på hembesök, och de ställde som jag tyckte detaljerade frågor om hur mycket hyra jag betalade och vem som var hyresvärd.

I debatten om personlig integritet kan man ju fundera på reaktionerna om vi i Sverige vid flyttning skulle få besök av en polis, som med lätt dold nyfikenhet ser sig runt i lägenheten och antecknar vad man betalar i hyra.

Nu ska det ska sägas att rutinerna är olika för varje kommun i Bryssel. På sina håll nöjer sig polisen med att komma förbi och kontrollera att den inflyttade personens namn finns på dörr och brevlåda.

Pärmar och stämplar
Själva kommunkontoret här i Watermael-Boitsfort är inrett med mörka träpaneler. Det är högt i tak, skåpen är fulla med pärmar och papper och det regelbundna ljudet av stämplar hörs allteftersom ärendena behandlas. Det finns datorer, men stämpeln är fortfarande viktig.

De överfyllda skåpen, stämpelljuden och rutinerna - allt påminner om när jag registrerade mig hos folkbokföringen i Wiens 18:e distrikt i början av 1990-talet. Och det i sin tur påminner om en historisk jämförelse fotografkollegan Jiri Sirc gjorde när vi då arbetade tillsammans i det Centraleuropa där kommunismen nyss störtats från makten.

Österrikarna bakom allt?
Vi hade haft problem att få tillstånd att komma in och filma någonstans i Tjeckien, vi hänvisades kors och tvärs och kunde inte få besked.

-Du vet att jag har inte har någon sympati för kommunisterna, men allt är inte kommunisternas fel här. Byråkratin har en lång historia, det var österrikarna som införde byråkratin, och jag är övertygad att det var österrikarna som uppfann stämpeln! Utbrast Jiri som är svensk sen länge men fortfarande en sann tjeckisk patriot.

-Men jag hör från kollegorna i Bryssel (det var Eva Hamilton och Helena Stålnert i början av 90-talet) att det är mycket krångel och byråkrati också i Bryssel och EU, invände jag.

-EU och Belgien vad är det? undrade Jiri. Belgien har ju varit en del av Österrike, det är österrikarna bakom allt!

Österrike-Belgien
När jag nu arbetar i Bryssel ser jag att en av de stora gatorna vid EU-kommissionens högkvarter heter "Rue Joseph II", uppkallad efter den österrikiske kejsaren Josef II som härskade här på 1700-talet. Och en tvärgata är uppkallad efter kejsarinnan Maria-Theresia.

Vi svenskar tänker inte alltid på de många historiska och kulturella band som finns genom Europa. Dagens Belgien var en del av Spanska Nederländerna, efter krig och förvecklingar övergick det från Spanien till de österrikiska habsburgarna som sen styrde här i slutet av 1700-talet, en period då en hel del av administration och byråkratiska rutiner grundlades. Det är förstås för mycket att skylla EU-byråkratin på österrikarna. Men faktum är att dagens Belgien, Österrike och Tjeckien under en period var del av samma land!

Körsbärsträd och magnolia
Och mer Östterike-samband: Jag bor på Avenue Leopold Wiener. Som många belgiska gator uppkallad efter en borgmästare, Leopold Wiener. Han var ursprungligen invandrad från Ungern, med namn efter den kejserliga huvudstaden Wien och sen lyckosam konstnär och mäktig borgmästare här i Bryssel-kommunen i slutet av 1800-talet.

Idag är kommunen Watermael-Boitsfort som den heter på franska, eller Watermaal-Bosvorde på flamländska, en grönskande och blommande kommun. En av Bryssel-regionens 19 kommuner. Man berömmer sig av flera bostadsområden efter modell från de engelska trädgårdsstäderna.

Och nu i vårens tid blommar körsbärsalléer utmed gatorna, och i trädgårdarna har magnolian slagit ut. I södra kommunkanten börjar den stora bokskogen, Bryssels motsvarighet till Wienerwald. Platsen för promenader, cykelturer eller en löparrunda.

Så även om det kan låta burdust med hembesök från polisen för att få bli folkbokförd och det krävs en hel del papper och stämplar, så är det en trevlig kommun. Jag har fått mitt tillfälliga id-kort, och hoppas få hämta det permanenta belgiska id-kortet i början av sommaren. Min slutsats: alla länder har sitt mått av byråkrati och pappersexercis.

Rolf Fredriksson, Bryssel