Det som har hänt är att tusentals människor den här gången vågar visa att de skulle vilja leva i ett normalt, modernt och demokratiskt land. Den här gången, skriver jag, eftersom Lukasjenko också tidigare "vunnit" val och folkomröstningar som har stärkt hans makt och gjort det möjligt för honom att vara president livet ut.

Verkade uppgivna
De gångerna har protesterna varit lama, och omedelbart slagits ner. Vitryssarna verkade vara uppgivna, och känna att "jag ju ingenting kan göra" - bara bli av med jobbet, bli misshandlad och hamna i fängelse om jag säger vad jag tycker.

Nu ser det ut som om rädslan minskar, och det faktum att så många protesterat gör att folk nu förstår att de inte är ensamma.

Poliser som letar
Men runt Oktobertorget, som är centrum för protesterna, står svartklädda poliser, som för att markera att de ser allt. De begär också att få titta i alla större väskor och plastpåsar.

Varför? Det är inte vapen eller bomber de letar efter, de letar efter mat och varma kläder! För det är kallt på torget, och om demonstranterna fryser och får för litet att äta och dricka blir de svaga, och kanske tvingas de ge upp.

På torget finns heller inga toaletter, och det är när folk ger sig av från torget - kanske bara för ett toalettbesök - som de löper störst risk att fängslas.

Lät sig hyllas
President Lukasjenko höll en stor presskonferens i måndags. Där lät han sig hyllas, och tog emot gratulationer bland annat från en representant som sade sig representera det amerikanska folket.

Han försäkrade de närvarande - och TV-publiken - att han inte hade några som helst planer på att avvika från den väg som hittills har visat sig vara långt mycket bättre än alla andra alternativ.

Stöd för Lukasjenko
Ser man på vitrysk TV får man se statistik som visar hur levnadsstandarden här stiger bra mycket snabbare än på andra håll, och man påminns dagligen om att länder som försöker sig på förändring drabbas av konflikter, misär och instabilitet.

Till viss del är detta sant. Och en stor del av vitryssarna skulle förmodligen rösta på Lukasjenko också om de hade tillgång till oberoende nyheter och information - inte bara den grova propaganda som den statliga TV:n sänder.

Vill tala politik
Men den här veckan - för första gången sedan jag började resa till Vitryssland för fyra år sedan - så kommer människor fram till mig spontant och vill tala om politik.

Taxichaufförer berättar att varit med och protesterat men hotats med att deras bil ska tas ifrån dem om de går tillbaka till torget, studenter kommer fram och ber oss att vi ska följa med till fängelset för att försöka ta reda på vad som hänt med vänner som försvunnit, och både unga och gamla svär över Lukasjenkos välde, som har låtit dem frysa fast i ett unket mini-Sovjet.

Nånting har hänt. Det blir ingen revolution. Men rädslans grepp lossnar en aning, tystnaden är inte längre lika tät, och vitryssarna börjar känna att de inte är ensamma.

Bert Sundström
Minsk