– Första gången hade vi beställt en gran. När den kom hade den rätt höjd, men den grenarna var glesa och den såg helt förfärlig ut. Jag ville beställa en ny, men Jan Stenbeck sa att ”finns det inte grenar får ni sätta dit några”. Så då gjorde vi det. Och på den vägen är det.

Stammen tas från ett skogsdunge i Österbubruk där träden är höga och raka. De tio senaste granarna har kommit därifrån. När den kommit på plats i Stockholm sätter man först fast beslagen. Sen sätter man tre åttameters-granar i toppen. Efter det klär l man in den i grenar från andra träd. Men det är ingen skövling. Man tar bara fem, sex grenar från varje träd.

Många tror att den är av plast

Nyfikna förbipasserande stannar ofta och tittar på monterandet.

– Vanligaste frågan är om den är riktig. Många tror att den är i plast. Men så luktar de på den och smakar på barren och inser att den är riktig, säger Magnus Keil.

Han tar en gren från containern och trycker roten mot en fräs som vässar den. Sen tar han en tuschpenna och märker noggrant ut dess längd. Grenen ska vinschas upp till Ola Bodén som står i skyliften ungefär mitt på granen.

-Vi monterar mellan sex- och sjuhundra grenar här, säger Ola när han petar in den vässade änden i en liten metallhållare.

Barrar om det är varmt

Han demonstrerar rörsystemet som grenarna fästs i. Rören hjälper också till att stabilisera granen och hålla fast vajrarna som ska säkra den när det blåser.Det ser onekligen riskabelt ut när han står på räcket på skyliften, men han har en säkerhetssele och håller sig i grenar som redan sitter fast.

I slutet av november ska granen vara klar. När stjärnan är på plats i toppen blir den 37 meter hög. Så länge temperaturen ligger under tio grader vilar granen och grenarna behöver inget vatten.

-Men vi får se hur det blir i år. Det har hänt att det har regnat barr från den. Och något år har den varit helt kal när vi tar ner den tjugondag knut. Men den brukar faktiskt hålla sig grön hela vägen, säger Magnus Keil.