Det var den 2 mars 2009 som fyra poliser klev in på Astrid Lindgrens barnsjukhus och grep läkaren, som misstänktes ha orsakat en för tidigt född flickas död.

Hon frihetsberövades i åtta dagar och blev sedan omplacerad till hemmet av sin arbetsgivare. Hon frikändes till slut i tingsrätten i oktober 2011 och begärde närmare tre miljoner kronor i skadestånd av staten för förlorad arbetsinkomst och psykiskt lidande.

JK ger henne rätt till 20.000 kronor.

– Den här läkaren fick under tre och ett halvt års tid inte arbeta med sitt yrke på grund av felaktigheter i hela utredningen, både när det gäller polis, åklagare och rättsmedicinalver, och att hävda att detta lidande inte är värt mer än 20.000 kronor, det är fullständigt bisarrt, säger Birgitta Rydberg.

”En örfil i ansiktet på läkaren”

Kjell-Olof feldt har skrivt en bok om fallet tillsammans med sin fru Birgitta von Otter. Även Feldt är kritisk till JK:s beslut.

– Skadeståndsbeloppet är mer eller mindre en örfil rakt i ansiktet på läkaren, säger Kjell-Olof Feldt.

Det är två lagar som är aktuella i det här fallet, frihetsberövandelagen och skadeståndslagen.

De 20.000 läkaren får är ersättning enligt frihetsberövandelagen för lidande för de åtta dagar hon satt frihetsberövad.

– Den ersättningen avser bara själva frihetsberövandet och det tror jag kan vara svårt för många att förstå, för i det här fallet så framstår det som helt rimligt att man begär ersättning för förlorad inkomst under lång tid. Men den lagen ger inte utrymme för att ge ersättning för annan tid än den som frihetsberövandet avsett, säger Anna Skarhed, justitiekansler.

Inte tillräckligt stora fel för att ge skadestånd

För att få skadestånd enligt skadeståndslagen krävs att myndigheter gjort rena förbiseenden av en bestämmelse eller gjort uppenbart oriktiga bedömningar. Och även om JK ger kritik åt polis, åklagare och rättsmedicinalverket så är deras fel, enligt JK, inte så stora att läkaren kan få ett skadestånd.

– Jag har all respekt för att man tycker att det läkaren varit med om kan vara värt ett stort belopp men svensk rätt ger inte utrymme för det, säger Anna Skarhed.

– Jag tycker att juristerna ska pröva om man behöver ändra lagen. För om det är så att lagen inte ger möjlighet att ge mer än 20.000 kronor i ersättning, då är det lagen det är fel på, säger sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg.