92-åriga Ruth Andersson råkade ut för såkallade "barnbarnsbedragare". I januari fick hon ett samtal ifrån en man som uppgav sig för att vara hennes sonson och sa att han behövde låna pengar till ett bilköp.

-Dum som jag var trodde jag på honom för han var så artig och trevlig, säger Ruth Andersson som gav de kontanter och smycken som hon hade hemma till en man som sa sig vara en vän till barnbarnet. Men när hon aldrig fick tillbaka lånet förstod hon att hon blivit lurad.

När Ruth anmälde polishändelsen frågade hon polisen om polisen kunde göra en spårning för att se vilka som ringt henne. Men polisen var inte intresserad av att spåra personerna. Ruth fick själv betala för spårningen och gav en kopia till polisen. Spårningen ingår i en brottsutredning som använts för att åtala de två männen som lurade Ruth och som i dag sitter häktade i väntan på dom.

Kriminalinspektör Leif O Johansson på länskriminalens seriebrottsgrupp är självkritisk mot hur polisen har skött Ruths ärende.

- Det är orimligt att brottsoffer ska tvingas ta initiativ till en spårning och bekosta utredningar själva, säger Leif O Johansson.