EU:s militära insats i Adenviken utanför Somalia har nästan helt stoppat piraterna där. Men kampen mot pirater fortsätter och nu är ett 70-tal svenska soldater på väg dit igen.
– Det är ett äventyr, att man får komma iväg. Se något nytt och hjälpa andra, säger Tina Nilsson som är soldat i en av de två helikoptrarna som Sverige skickar.
Det är fjärde gången som Sverige skickar trupp till insatsen i Adenviken. Det är EU-länderna som ansvarar för uppdraget att skydda FN:s mattransporter till östra Afrika från pirater.
Svenska erfarenheter
Tidigare har Sverige haft med sig egna krigsfartyg att bo ombord på, men den här gången är svenskarna inneboende på det nederländska fartyget Johan de Witt, som är lika stort som en Finlandsfärja. Här finns bland annat bankkontor, sjukhus och tandläkare ombord. Insatsen sträcker sig under hela våren och innebär ett tätt samarbete mellan svensk och nederländsk militär.
– Svenskarna pratar bra engelska och vi är nära varandra kulturellt så det kommer gå lätt att jobba tillsammans, säger marinkårssoldaten Leo de Haan ombord på fartyget.
Tretton våningar upp träffar vi fartygschefen på kommandobryggan.
– Vi är ett litet land, med en liten försvarsbudget så vi måste samarbeta. Det är mer effektivt för båda länderna säger nederländske fartygschefen Rene Luyckx.
Förlängning av närvaron
Nyligen beslutade EU att förlänga insatsen utanför Somalias kust med ytterligare två år, fram till 2016 års utgång.
– Piratverksamheten och piratnätverket finns kvar i området. Det har inte skett någon avväpning och det finns ännu en potentiell risk för att det ska återupptas, berättar amiral Jonas Haggren.
16 nationaliteter
Från och med nu är det han som leder operation Atalanta, som den heter. I staben ombord på John de Witt finns flera svenskar. I det stora rummet, från vilket alla beslut fattas, finns flera stora skärmar. På en av de centrala skärmarna syns en satellitkarta över Afrika. Officerare från 16 nationaliteter är med och leder insatsen.
Utöver stabsofficerare och helikoptrar för spaning av den enorma yta som området sträcker sig över, skickar Sverige också två stridsbåtar med besättningar från Amfibieregementet.
Stridsbåtar från Sverige
Båtarna ska eskortera transporter, men också understödja de nederländska marinkårssoldaterna vid bordningar av misstänkta piratbåtar. Det är första gången stridsbåtarna används i internationella insatser. Men eftersom de är relativt små så blir de väldigt användbara här.
– Det är mer smidigt att komma i kontakt med mindre fartyg. Det är lättare att komma inpå och nära, säger amiral Haggren.
Bordningar av fartyg är det kanske mest känsliga och farliga momentet i insatsen, och besättningarna har övat detta hemma i Sverige under hösten. Men det finns också ett hot i form av terrororganisationen Al-Shabaab som är verksam i området.
– Vi har tagit med det i vår bedömning av säkerheten, säger amiral Haggren.
Nere i hangaren på det nederländska fartyget finns en egen blodbank med ett stort rött kors på dörren, där man kan långtidsförvara blod. Innan fartyget lämnar den holländska örloggshamnen Den Helder måste alla ombord fylla i ett papper om sin blodtyp, ifall de skulle behöva opereras akut.
Riskerna med resan
För några av de svenska soldaterna blir detta en påminnelse om att det här inte är någon vanligt sällskapsresa. Det är viktigt att veta varför man vill åka, menar stridsbåtschefen Erik Utterström:
– Om man åker med inställningen att detta bara är ett äventyr så kan man nog ställas inför svåra frågor tror jag, säger han.
– Till viss del är jag orolig. Men det är också därför man är här, inte bara för att åka runt med båten, säger soldaten Simon Hammar sköter maskinrummet och kulsprutan på stridsbåtens akterdäck.