Förra året antog Stockholms stad ett program för kvinnofrid och i samband med den beställdes en kartläggning av våld i nära relationer.

Nästan 3.600 stockholmare svarade på en enkät och det blev ett dystert resultat: 41 procent, eller motsvarande 134 000 kvinnor sett till befolkningen, svarade att de någon gång utsatts för ett psykiskt eller fysiskt våld av en person som de har eller haft en relation med. Undersökningen visar också att 28 procent av männen, motsvarande 87.000 män, uppger att de drabbats av partnerövergrepp.

Socialborgarrådet förvånat

– Vi har ju vetat att det finns ett stort mörkertal, men att det skulle vara så här stort och drabba både kvinnor och män, var både förvånande och allvarligt, säger Anna König Jerlmyr (M), socialborgarråd.

Mindre förvånad är man på Alla kvinnors hus. Varje år tar den ideella föreningen emot 80-90 kvinnor, de flesta med barn.

– Vi vet ju sedan tidigare att det finns ett stort mörkertal när det viljan att anmäla den här typen av våld. Så det är klart att det här inte förvånar oss, säger Lena Josefsson, ordförande för Alla kvinnors hus.

Barnahus och kriscentrum öppnar nästa år

Stockholm har sedan tidigare infört platsgaranti för de som söker skyddat boende. Och i maj öppnar ett barnahus för barn i våldsamma miljöer. Även ett kriscentrum som ska fungera som ett skyddat boende öppnar nästa år. Men bara det räcker inte, menar socialborgarrådet.

– Dels tror jag att det är viktigt att vi jobbar mer aktivt med att fånga upp signaler om att det förekommer våld i vissa familjer, tex inom förskolan och primärvården, dels måste vi jobba med förövarna för att bryta deras destruktiva beteende, säger Anna König Jerlmyr.

Lena Josefsson menar att samtliga stadsdelsförvaltningar borde göra en kartläggning av partnervåldet. I dagsläger är det bara sex av 14 som gjort det, vilket tyder på att man inte alltid tar problemet på allvar.

”Frågan tas inte alltid på allvar”

– Nej, det tror jag faktiskt inte att man gör. Man har aldrig tagit frågan om våld mot kvinnor på riktigt allvar. Visst har mycket blivit bättre, men det finns många som blundar för problemet, som inte vill se, som förnekar och inte tycker man ska prata om det, säger Lena Josefsson.