I slutet av sommaren var Helen Sarkisian i Västafrika för att hjälpa föräldralösa barn, men på grund av ebolahotet stängdes distriktet i Sierra Leone där hon bodde ner.

När hon efter två månader väl kom hem till sin restaurang i Årstaberg trodde hon att det värsta var över, men så var det inte.

– När jag kom tillbaka till Sverige var jag chockad över hur folk betedde sig. De var rädda för att prata och ha kontakt med mig, säger Helen Sarkisian.

Folk hemma hade fått reda på om hennes vistelse i det eboladrabbade området genom en artikel i Aftonbladet.

– Människor jag känner och gäster som varit i min restaurang i många år kommer nu inte ens och hälsar på mig.

”Finns ingen anledning till oro”

Som många andra svenskar som har rört sig i eboladrabbade länder blev hon utfryst och hennes restaurang fick inga gäster. Detta trots att experter säger att ebolahotet i Sverige nästan är obefintligt.

– Jag tycker att man ska förstå och acceptera att folk kan vara oroliga, men i dagsläget finns det ingen grund för den oron. Vi vet mycket väl hur sjukdomen sprider sig och det är inte via restaurangbesök, säger Anders Tegnell, statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten.

Flera som blir utfrysta

Helen Sarkisian är inte ensam om att bli utfryst. Även andra som åker ner till ebola-drabbade länder blir det.

– Jag vet att Läkare utan gränser har problem med det här och att nu har Amnesty-personal problem redan innan de ska åka ner. De får känna på en utfrysning som är ganska onödig, säger Anders Tagnell.

Det som gör mest ont för Helen Sarkisian är inte att folk väljer andra restauranger framför hennes. Det är att gamla vänner som ätit där i flera år slutat att besöka henne.

– Folk har tappat sitt förtroende för mig. Det är bara så. Jag har varit här i  så många år och jag har gjort mitt bästa för att alla ska känna sig som hemma hos mig. Och plötsligt blir jag utfryst. Och jag vet inte vad anledningen är. Att jag var i Västafrika? Att jag råkade vara på plats?