-Tankarna gick mest till de där hemma. Jag visste att risken var väldigt liten att jag var smittad, säger kvinnan, som kommer från Blekinge och har arbetat i bland annat Afrika sedan många år, till TT.

Hon berättar att hon inför en utbildning med liberianer i huvudstaden Monrovia hann vidröra mannen, som då redan var febrig och svettig, innan hon och kollegorna insåg att han var så sjuk att han behövde vård.

Karantän hemma

Eftersom det kan dröja upp till tre veckor innan ebola ger sig till känna fick kvinnan under den tiden arbeta hemifrån, men tilläts röra sig relativt fritt – värre än så bedömdes inte smittorisken.

Den 41-åriga kvinnan, som inte vill gå ut med sitt namn men arbetar för Kriminalvården och är utlånad till FN, återvänder i början av veckan till Liberias huvudstad efter en tids hemmavistelse. Trots att det var nära ögat säger hon sig vara helt trygg med att fortsätta sitt arbete.

-Vi har ett viktigt uppdrag speciellt nu när situationen är som den är.

Beredskapen förbättrad

Kriminalvårdens internationella chef Christer Isaksson vill tona ned händelsen.

-Det var inte så dramatiskt utan handlar om att följa oerhört höga säkerhetsnivåer.

Enligt uppgift till TT är svenskan och hennes kollegor de första inom FN-styrkan UNMIL som kommit i kontakt med någon som hade så framskriden ebola. Isaksson säger att rutinerna på plats förstärkts sedan incidenten.

-Ja, det kan man väl säga. Alla som vet vad det handlar om skyddar sig själva mycket bättre; undviker kroppskontakt, spritar händerna, tar inte i folk och så vidare.

Kriminalvården har fem anställda i Liberia i ett projekt för att utveckla den liberianska fångvården.