Lagen är tydligen – ersättning för vanvård utgår bara till dem som placerats ut och drabbats mellan åren 1920 till 1980. I det fall SVT/Blekingenytt nu granskat hamnade barnen på det skånska familjehemmet på 1980-talet.

– När det gäller gränsen 1980 så är det i första hand så att man vill undvika att en person kan få kompensation både skadeståndsvägen och genom upprättelseersättning, förklarar Göran Ewerlöf, ordförande i Ersättningsnämnden, som är den myndighet som i vår ska börja betala ut pengar till barn som vanvårdats i olika hem och boenden.

Schablonbeloppet ligger på 250 000 kronor.

Preskriberat

Det enda sättet att för de som fosterhemsbarn som placerats efter 1980, är att rikta ett skadeståndskrav direkt mot fosterhemmet.

Men för Joakim Friman, en av de pojkar som hamnade på det skånska familjehemmet, är det en klen tröst. Hans ärende är preskriberat – och när åklagaren redan 1988 prövade fallet lades utredningen ner eftersom brott inte kunde styrkas.

”Orimlig gräns”

Både föreningen Samhällets Styvbarn och den socialdemokratiske debattören Björn Fries menar att regeringens gränsdragning är orimlig.

– Det anständiga vore att införa en undantagsklausul i befintlig lagtext, så att också sådana som Joakim kan omfattas av ersättningen. Detta handlar om barn som farit riktigt illa, säger Robert Wahlström, aktiv i föreningen Samhällets Styvbarn i Malmö.

Björn Fries:

– Jag tror att alla som ser och hör Joakims berättelse inser att någonting måste göras.