Andreas Torstensson bor i Sölvesborg. Han är 29 år, har sambo och jobbar i en klädbutik i den lilla staden. Men sommaren 2010 vändes livet plötsligt upp och ned. Efter en vanlig hälsokontroll fick han beskedet att han hade njursvikt. Då började en lång kamp med dialysbehandling för att klara av vardagen.

– I slutet var det sex timmar med dialysbehandling varje dag. Det var oerhört tufft, säger Andreas Torstensson.

Varje år får omkring 1000 svenskar beskedet att de har njursvikt som kräver behandling – en sjukdom som annars kan leda till döden. Men Andreas hade tur. Istället för att ställas i en lång kö för donation, fanns räddningen inom familjen. Efter tre år med sjukdomen och månader med dialysbehandling, godkändes till slut Andreas mamma, Ann-Louise Bolin, som donator.

– Jag ska inte säga att jag inte var rädd för operationen, men det fanns aldrig någon tvekan att jag skulle göra detta, säger hon.

Idag är det tre månader sedan den lyckade operationen. Både Andreas och Ann-Louise mår bra idag och livet har sakta börjat återvända till det normala. Nu hoppas de att deras historia kan få fler att ta ställning och anmäla sig till donationsregistret.

– Det finns så många som är svårt sjuka och väntar på nya organ. Jag säger inte att man måste säga ja till donation. Det viktigaste är att man tar ställning, säger Andreas Torstensson.