Det är i många fall till kyrkorna som utvisningshotade flyktingar vänder sig i hopp om stöd och hjälp. I Skåne och Blekinge arbetar i dag ett trettiotal församlingar och pastorat på olika sätt med flyktingsärenden.
En sammanställning som SVT gjort visar att diakoniarbetare i Lunds stift i dag känner till och varit i kontakt med minst 150 personer som tvingas leva gömda – i flera fall handlar det om barn.
Och för att kunna erbjuda också juridisk hjälp tecknade stiftet i slutet av förra året ett avtal med Nationella rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar.
– Antalet asylsökande och papperslösa flyktingar som kommer till församlingarna är ganska stort. Och våra diakoner och präster gör ett jättebra arbete, men de är inte jurister och det är ofta juridiska frågor som avgör om man får stanna eller inte i Sverige, säger docent Eva-Lotta Grantén, chef för utvceklingsavdelningen vid Lunds stift.
Lever gömda i Karlskrona
I Karlskrona lever den afghanska familjen Qurashi sedan förra veckan gömda, efter att polisen meddelat att familjen – två vuxna och tre barn – inom kort måste lämna Sverige.
Sedan Migrationsöverdomstolen förra året nekade familjen prövningstillstånd har de regelbundet besökt kyrkan i Kungsmarken.
– Att leva under sådan press kan nog ingen förstå om man inte själv har upplevt det, säger prästen Johanna Juhlin, som engagerat sig i fallet.
Paret Qurashi har sedan det senaste beslutet fått ytterligare en son och efter beskedet om att utvisningen ska verkställas har de övervägt alternativet att lämna de tre barnen kvar i Sverige – och återvända själva.
– Det känns som att vi inte har något annat val. Följer barnen med till Afghanistan riskerar de att dö, säger mamman Asma Qurashi.
Första ärendet som granskas
I dag var rådgivningsbyråns asylexpert Anna-Pia Beier på plats i Karlskrona för att träffa familjen.
Fallet är det första som detaljgranskas efter stiftets samarbetsavtal med byrån.
– I våra samtal med berörda kan det kan komma fram ny bevisning som inte presenterats tidigare och då finns det ju ett ganska stort utrymme för oss att säga att vi har en möjlighet att agera, säger Anna-Pia Beier.